jag träffar jens nästan jämt. vad konstigt det kommer kännas när han inte är kvar här.

jag är sugen på att bada. har bara badat en gång i år.

nu ska jens o jag sova.

jag vill inte jobba mer. men bara en vecka kvar. jag ska klara det. jag måste ju ha pengarna. alla grejer jag ska köpa till min lägenhet. oh min lägenhet, vad jag längtar. så kommer väl körkortet kosta en del, kom på att jag ska göra teoriprovet om en måpnad. har ännu inte börjat plugga. jag är ju iofs inte förvånad för det är alltid såhär jag gör.

jag är pisstrött. men inatt har jag iaf sovit. det är ett stort framsteg.

usch jag mår inget vidare. lite ångest men tillräckligt för att allting bara ska kännas piss o hopplöst… jag mår bra för korta stunder. jag tappar det för lätt…jag är för rädd. fan fan fan why do good things never wanna stay?

det här har blivit farligt. jag tror att jag tycker om att leva farligt. ”i can still smell you on my fingers and taste you on my breath”

jag är hemma hos jens o livet leker. haha. önskar att jag inte behövde jobba imorn. kl sju är lite väl tidigt att börja när man förstår att man inte kommer att somna förrän sent.

snott från eriks dagbok:

igår var sista dagen för kafé annars. sorgligt. men det var fest, alla var glada ändå. lisa och jag gjorde vår dj-debut, det var kul! det var flera olika dj:s under kvällen och lisa och jag spelade självklart de bästa låtarna och största hitsen. vi drack alkohol. den första flaskan cider fick jag och lisa gratis. sedan köpte vi själva, det var billigt. lite för billigt kanske, helt plötsligt hade louise och jag druckit alla de här flaskorna och kände oss slitna:

fast nu ljög jag. men lisa och stina var vid gott mod ändå:

sedan gick tiden, men klockan var ändå bara barnet. vi gick därifrån. vi sa hejdå till anna och lars, de som har annars. de har serverat oss mycket gott fika:

jag kom på den briljanta idéen att ellen och jag skulle ta över annars lokaler och starta ett nytt kafé som ska heta eller. men sedan var det ändå ganska tragiskt, för vi skulle gå till ett biljardställe och sådant klingar inte väl i mina öron. och det var lika tråkigt där som jag befarade. ännu en gång gick vi. men under kvällen hade vi förlorat folk på vägen. kvar i den svala sommarnatten var bara jag och lisa. och självklart svalan. vi gick mot centrum. lisa ville äta pizza. jag sa ja. vi köpte en pizza som vi delade på:

lisa, som inte har lika finsmakande smaklökar som jag, ville ha banan och curry på pizzan. ännu en gång sa jag ja. curry är gott, men bananerna petade jag bort. skivorna var klibbiga och sladdriga efter ugnens värme. men lisa åt upp dem. sedan tackade vi för oss och gick till ett ställe där lisa bjöd på sprit:

där var kul och mycket folk. men några jobbiga killar som satt bakom oss tryckte liksom på mitt ryggsröd så jag flög upp i luften. två till tre gånger upprepades detta och varje gång verkade de finna lika underhållande. men jag antar att man inte kan begära det högsta av vissa människor. inte för att det gjorde så mycket, men visst önskade jag att jag varit lite tyngre. jag kände mig som en liten fjäder. men sedan var det glömt och vi var båda trötta och beslutade för att lämna även detta ställe. vi gick gatorna upp och i en folksamling stötte vi på en gubbe som envisades med att släppa ifrån sig överdrivet höga (i både styrka och ton) fylle-antar jag-hickningar med cirka tjugo sekunders mellanrum. ytterst irriterande. han var säkert bakant med de som tyckte om att hissa upp folk på stolar. men sedan var dat dags för lisa och mig att säga hejdå och godnatt vi ses snart. svalan och jag tyckte det skulle bli skönt att få komma hem och sova:

vi åkte iväg.