igår hade jag födelsedagskalas i förskott. tack vare henrik, ellinor och karin så blev det en ganska lyckad kväll. övriga drog däremot ner stämningen lite.

vad skulle jag göra om jag inte fick gråta ut hos mamma?

ibland känns det som jag är den sista människan. det enda som finns är jag och mina 34 kvadratmeter, utanför väggarna ingenting, bara natt.