har jag efter två veckors jobbande vant mig vid att gå upp halv sju på morgonen? tycker jag faktiskt att det är ganska skönt, på något sjukt och onormalt sätt? kanske det: morgonluften. människor med hundar som försvinner in i eller ur parken. känslan av att jag gör någonting viktigt när jag går till mitt jobb, jag behövs här och faktiskt är jag så vuxen att jag nu lärt mig att fakturera, det kan inte ens min chef.