imorse när jag gick till bussen var ringarum inbäddat i dimma. spindelnäten var vita av dagg. det kändes som att det var meningen med livet, den promenaden genom dimman, den är meningen med livet.

det gör så ont i mig att det är sista sommaren jag går genom ringarum i dimma.

idag är mammas urnsättning.

nu gråter jag lite på kontoret.