vi har en fast telefon. det är en röd, gammal med sån där snurrskiva. fingrarna kan söka sig över snurrskivan, falla in i de små runda hålen och minnas nummer de brukade slå. det går inte att ringa från den längre. men det går att svara. i den pratar henrik med sin farmor och farfar. om jag svarar är det bara telefonförsäljare, så jag har slutat att svara. när jag inte svarar kan jag låtsas att det är mamma som ringer. för med en fast telefon kan vem som helst ringa. så känns det inte med mobiltelefoner. döda skulle aldrig kunna ringa till mobiltelefoner. men till en gammal telefon med snurrskiva, ja, det skulle kunna ske.