Jag kliver ut ur duschen och i köket brer Henrik mackor och lägger på min bricka. När jag säger att det är snällt att han gör mackor till mig tittar han frågande på mig och säger: ”Men det är väl jag som brukar ha den här brickan? Jag har den svarta och du den röda?” Nej tvärtom. Sedan urminnes tider, när vi flyttade ihop, har vi alltid lagt våra kvällsmackor på en varsin bricka, och outtalat har vi alltid haft samma bricka, vi valde dem eller de valde oss. Jag ber honom att säga sitt personnummer för att bevisa vem han är. Bevisa att han verkligen är Henrik och inte någon bortbyting eller förklädd främling. Han säger mitt personnummer. Vi skrattar. När jag går tillbaka ut i badrummet ser jag att jag tagit hans handduk och torkat mig med.