en gång i tiden i en telefonundersökning fick jag frågan om jag var gift, sambo eller ensamstående, och jag svarade ganska chockad ensamstående, men det känns ju bara som att det är fyrtioåriga ensamstående mammor som är ensamstående. när jag minns mina två år i min etta i norrköping känns det som att allt jag gjorde var att sitta uppe på nätterna och kolla på dålig teve och lyssna på cat power och röka i fönstret. det känns som att det var det jag gjorde åtminstone 90 procent av tiden. (och så regnade det.) så mycket ensamhet. henrik är i tyskland och klättrar i tio dagar. jag sitter inte i fönstret och röker hela natten, men jag kollar på dålig teve och lyssnar på cat power och känner mig som tjugo. jag kollar på foton på facebook på kompisar jag hade när jag var barn och tonåring. de ser gamla ut. de ser ut som deras föräldrar. jag undrar hur gammal jag egentligen är. ser jag ut som någon annan.