i dream my days away råkade bli tillfälligt arbetsnamn på ett litet poesiprojekt som jag påbörjat som paus från romanskrivandet. det utgår från drömmar jag haft, mest om mamma. när jag skulle döpa dokumentet dök i dream my days away upp, jag kunde se väggen i mitt tonårsrum framför mig, där jag klistrat upp stora svarta bokstäver som stavade fram i dream my days away. jag lyssnar aldrig på broder daniel längre. det som en gång var min ryggrad, när jag var tonåring. men jag har kvar skivorna. nu plockar jag fram broder daniel forever och klickar fram till låt nummer nio. mitt lilla poesiprojekt kommer inte att få behålla sin titel, men det känns ändå passande att det kan få heta det en liten stund. som för att smitta av sig lite. som för att förbinda två tider. poesiprojektet handlar om drömmar. och vad är skrivande om inte drömmande? jag tänker på hur jag satt på golvet i mitt tonårsrum och klickade fram till låt nummer nio. jag känner musiken vibrera. jag grät och jag gråter. då drömde jag mig bort. nu drömmer jag mig tillbaka. då fanns mamma i samma hus, och vi grälade jämt, jag stängde dörren och slog på broder daniel forever. nu skulle jag göra vad som helst för att få komma hem, för att få sitta med ryggen mot väggen i mitt tonårsrum, för att få höra mamma koka kvällsteet i köket under mig, och till slut skulle jag öppna dörren och gå ner. men det enda jag kan göra är att höja volymen.