sällskapsöarna ligger i stilla havet, på den sidan av jordgloben som jag alltid vänder mot mig när jag sitter på chez madame och skriver. de ligger i franska polynesien, de finns på chez madame. de är några svarta prickar i havet, som skickar vågor fram och tillbaka mellan sig. vågorna syns såklart inte på jordgloben, men jag fantiserar om dem när jag borde fantisera om vad mina karaktärer säger till varandra. skvalp skvalp från en ö till en annan, det är så de samtalar och sällskapar. och jag funderar på om sällskapsöarna är ett belägg för att ingen människa är en ö, eller om det är precis tvärtom?