jag tänker på när jag tog min kanin i famnen och gick ut på promenad. jag hade bara min smutsiga morgonrock på mig, inte ens trosor under. det var en klädsel jag hade allt för ofta i de första tonårsåren, nu i efterhand kan jag förstå att det var för att det var en icke-klädsel, jag var inte klädd än och kunde inte bedömas. jag tryckte min kanin mot morgonrocksbröstet och gick iväg. hon var inte en stillsam och väluppfostrad kanin, utan en som hellre ville springa fritt än sitta i knäet. men jag tog henne i famnen och gick iväg. det var vår men allt var fortfarande bara brunt och smutsigt. jag tänkte, att om hon knycker sig ur min famn nu, om hon tar sig loss, då får jag aldrig tag på henne igen. vi gick längs med åkrarna och ängarna. hennes snabba hjärta och min morgonrock som slog runt benen. vi testade vår kärlek.