när jag kom till terminens sista ridlektion hittade jag inte bara en häst i boxen, utan även en fågelunge, en liten pipig gråsparv som inte kunde flyga mer än två-tre decimeter, sedan satt och vajade på ett halmstrå. medan jag borstade och gjorde i ordning min häst kom en vuxen gråsparv och pratade med ungen då och då och när den vuxna flög försökte den lilla följa efter, men det gick inte. en i min ridgrupp försökte fånga ungen för att lyfta upp den och sätta den på högre höjd, men den blev bara rädd och flaxade iväg. efter ridlektionen när jag kom tillbaka satt ungen kvar i boxen. innan jag gick därifrån motade jag in ungen i ett hörn och när den försökte flyga satte jag in händerna under den. den satte sig i min hand. jag lyfte upp den högt och ville sätta av den vid ett fönster, men då ville den inte kliva ur handen. den satt kvar och såg sig om. till slut fick jag bryskt putta bort den från min hand. sedan började den kvittra, och den lät inte pipig längre, utan stolt. det inbillar jag mig i alla fall, och hoppas att det betyder att den kommer överleva.