UR KATARINA FORS BRÖST

Katarina Fors bröst smakade smuts, otvättat. De fyllde min mun, och smaken lade sig som en beläggning över tungan och insidan på kinderna, en tjock mjölkig hinna som kändes som att den skulle stanna där i dagar.

Katarina Fors var mullig, trots att hon låg på rygg i min säng buktade brösten ut. Mina bröst var platta och oskyldiga. Kläderna hade vi kasat ner i den mörka avgrunden som stupade mellan sängen och väggen. Min veckade kjol och vita blus, Katarina Fors turkosa mjukisbyxor med tillhörande tröja. Mjukisdressen var nopprig, när man strök över den retade nopprorna den känsliga huden inuti händerna, och det var ett hål i skrevet på mjukisbyxorna, det såg jag när jag drog av dem. Om vi hörde mammas steg i trappan måste vi genast kasta på oss kläderna.

Katarina Fors luktade svagt av häst. Hennes röda hår var grovt som tagel, det rev upp små sår vid nagelbanden när jag drog fingrarna genom det. Jag hade aldrig gjort det här förut. Jag visste inte riktigt hur man borde göra, eller hur jag ville göra. Jag klämde ihop ett bröst i ena handen medan jag sög på det andra. Bröstvårtan en len hemlighet i munnen. Tungan gled lätt över den. Den var len som om den kom från inuti kroppen, lika glatt som insidan på kinderna. Den var mystisk som om någonting från djupt inuti trängt sig ut genom huden. En hemlighet. Rosa som kött. Jag sög hårdare och hårdare och klämde hårdare och hårdare, tills det kändes som att jag skulle sprängas.

”Aj”, sa Katarina Fors, ”inte så hårt”.

Jag släppte taget, gled av henne och reste mig på knä. Jag tittade ner på Katarina Fors.

”Måste du förstöra stämningen sådär?”

Katarina Fors hade en speciell hud, vit som skiftade i rosa, som att hennes hud vore i ett annat material, lös och dallrig som om inte luften slöt lika tätt kring henne och hon rann isär. Hon hade fortfarande ett märke över magen där resåren från mjukisbyxorna skurit in. När hon låg på rygg var det inte bara brösten som buktade ut, utan frampå vid könet bullade det också ut. Jag såg det redan när vi duschade efter den första gymnastiklektionen. Allt det där som bullade ut på Katarina Fors, jäste fram, som en sjukdom eller förbannelse, och samtidigt ville det att jag skulle röra vid det. Jag visste inte om det var äckligt eller spännande. Brösten var kanske en positiv sak, men inte frampå vid könet väl?

”Okej, försök igen då”, sa Katarina Fors.

Jag lyssnade efter mammas steg, ett tecken på den där världen som vi lämnade på nedervåningen, som vi klev ur och lämnade där nere, men ingenting hördes, bara susandet från spisfläkten, där mamma satt och brände upp sin tid.

Jag sjönk ner ovanpå igen och den här gången stoppade jag in händerna inunder Katarina Fors, grävde händerna fram mellan varm hud som började bli fuktig av svett och de sträva lakanen som skrynklade sig därunder, och jag klämde tag om skinkorna. Jag klämde extra hårt för att straffa att Katarina Fors sa sådär. Jag drog isär skinkorna, tills det tog emot, tills det spände i skinnet, som om det skulle brista.