jag läser en diktsamling som är bra
googlar för att se var poeten bor
vad huset är värderat till, när det är byggt
vet inget om pioner
vet inget om nätterna där
om klottret i busshållplatskuren
i stället för att skriva tittar jag på hemnet
det finns för många sönderrenoverade hus
Iris
Som tonåring var en av de värsta sakerna som kunde hända att ens troskanter syntes genom byxorna. (Jag skriver en roman om bland annat det.) Numera tycker jag snarare att det är bra. Kolla bara, jag bryr mig inte om vad ni säger.
Min dator är från 2014 och min telefon är från 2018 och detta är vad jag (vi) har köpt sedan vi flyttade in i huset:
Plommonträd
Äppelträd (Ingrid Marie)
Syren
Krokus
Tulpan
Ros
Dahlia
Smultron
Hallon
Jordgubbar
Höstanemon
Schersmin
Hortensia
Flox (blå)
Stjärnflocka
Röd solhatt
Oktoberaster
Kaprifol
Balkansippa
Vindruva
Kivi
Löjtnantshjärta
Trädgårdsnäva
Raspaster
Doftpion
Förgätmigej
Akleja
Rosenskära och blåklint som sedan frösår sig och jag hjälper dem på traven precis som med stockrosen som redan växte här nu blir det stockrosor på fler ställen i trädgården
Jag skrev Hästar och I det vilda parallellt under ungefär tio år. Såhär i efterhand ser jag dem lite som syskonböcker. De har blivit till i samma tid och det har också funnits småsaker som flyttat runt mellan manusen. Nu gör jag det igen, utan att jag planerat det och utan att jag riktigt tänkt på det, men det kanske är såhär jag gör då. Sedan några år tillbaka går jag mellan två texter. Det ena är en diktsamling som heter Eftersom natten och det andra är en roman som heter Det hemska vi har gjort. De växer och de slåss om min uppmärksamhet.
Jag kan inte fatta att jag i flera år ville flytta till landet men inte vågade. Alla timmar på hemnet varje dag. Jag var rädd att min längtan byggde ett luftslott och det värsta som skulle kunna hända var att flytta och inse att det var fel, att det jag längtade efter inte fanns, att landet inte lagade nåt. Så flyttade vi till slut och det var rätt.