Oändligt är vårt stora äventyr, och Italien är ljuset i tunneln! Löberöd – Trelleborg – Rostock – Töging – Penone – Ranzo – Oberau – Wittenberg – Rostock – Trelleborg – Löberöd.

Resdagarna: Vi började med nattfärjan, många ljudböcker på autobahn, en natt i Bayern bredvid en kyrka där vi var inne flera gånger, genom ett regnigt Österrike, sedan Italien!!!

I Penone bodde vi i en brant bergssluttning (som det var på håret att det gick att köra bil uppför) omgiven av vinodlingar och en balkong att läsa på när barnen somnat (i ljuset från mobilens ficklampa när inte måne eller limoncello räcker).

Vi åt på en pizzeria och när Svante tyckte det var dags för efterrätt frågade han en extra gång hur man sa det egentligen och sen gick han ut i köket och bad om sorbetto. Servitören kom till vårt bord för att höra om vi ville ha något mer, och berömde Svantes perfekt italienska uttal. Så lätt det kan vara att ta för sig av världen ibland när man är fyra år.

I bergsbyn Ranzo bodde vi längst tid, men jag hade gärna stannat längre. Vägen dit var galen, så smal slingrade den sig många kilometer uppför en bergssida med otrolig utsikt. Svante gick ut på morgonen och drack sin espresso och lockade på grannens katter. På kvällen tog vi en promenad till hästarna och åsnorna. Det här är en ny favoritplats i världen.

Vi ville ut och vandra och Svante var trött efter några meter då det gick brant uppför och fick bli buren på Henriks axlar. Hur man får sin fyraåring att vandra? Efter några kilometer löste det sig, man leker Ronja Rövardotter! Arvid var Birk, Henrik Borka, jag Ronja och Svante Mattis, som galopperade runt på sin häst och sköt vildvittror och knektar, medan vi sjöng för att skrämma björnar. Andra saker vi gjorde var att klättra såklart! Bästa ställe var Falesia dimenticata, med otrolig utsikt även för den som säkrade eller lekte. Och givetvis badat, i fantastiska turkosa bergssjöar. Henrik gillar Gardasjön men jag tyckte pyttelilla Lago di lamar var bäst, högt upp på ett berg, med stora silvriga fiskar som simmade runt (och fastnade på bild!). Arvid kan inte simma riktigt än dvs han kan simma under vattnet så det gjorde han tills läpparna var blå.

Hemresan blev en natt i Österrike och en natt i Luthers födelsestad, en Svante med hög feber, sedan dagfärja och när kvällen kom varm choklad och högläsning av bok i solnedgången och komma hem trötta i mörker och dimma.