Det kom en BTJ-recension. Mer får man kanske inte som barnboksförfattare? Det är så konstigt att släppa ut en bok i tystnad. Jag kan bli så deppig av att leva i en tid när litteratur får så lite plats. Där kultur får så lite plats. Där läsning ska ta plats på storytel och så mycket mer var det inte med det.

Till BTJ-recensionen. Den var rätt trist. Jag förstår mig inte på recensioner som enbart rapar upp handlingen. Inte en antydan till att faktiskt ha läst? Vad handlar den om, vad finns där, mellan orden, i bilderna, i berättelsen, vad är det här för nåt? Så ja vi fick en BTJ-recension som återgav handlingen. Den inleds:

” ’En dag fick mamma inte plats i vårt hus längre.’ Huset i fråga är vackert bubbelgumsrosa och orden på första uppslaget kommer från en namnlös flicka, tillika bokens jag-berättare. Ja, mamma har bokstavligen växt ur huset och kan inte komma in genom dörren.”

Efter att ha återgett handlingen konstateras : ”Hennes [Frida Hammars] fina akvareller är skapade i en harmonisk färgskala som, förutom det bubbelgumsrosa, domineras av milt turkosa, senapsgula och bruna toner. Bilderna kompletterar texten som är skriven på ett språk som är väl avvägt och flyter fint.”

På slutet kommer något av ett omdöme: ”en småfinurlig och varm berättelse” och ”helt enkelt en trevlig bekantskap”.

Yes det var det!