”Vi leker mamma, pappa, barn! Pappa är pappa, mamma är mamma, jag är Aron och Arvid är Stellan.”

”Jag kanske ska bli en ankmatare när jag blir stor.”

”När ska ni ha snippan i snoppen nästa gång? Jag vill att vi ska få en bebis.”

Sakerna Svante säger.

Och blommorna blommar, Henrik svettas med fönsterrenovering, barnen lär sig åka skateboard, jag rensar ogräs och flyttar om bland perenner, jag är så nära mamma när jag går i rabatterna, tänker på dikter jag skrivit och dikter jag ska skriva, mitt hår är långt, det blir min tur att måla karmar, sen badar vi och Arvid lär sig att flyta på ytan i några simtag och inte bara simmar under vattnet, vi testar att vandra skåneleden och det går, vi har fyra olika stora ryggsäckar som i varierande grad bärs av olika familjemedlemmar i Klåveröd, jag har plötsligt så stora barn som jag kan läsa Bröderna Lejonhjärta med, och Arvid frågar ”men vart kommer Tengil, han kommer väl också till Nangilima?”, om kvällarna när barnen somnat faller mörkret i trädgården och vi dricker drink och läser bok och pratar medan stearinljusen brinner ner snabbt i vinden även om den är försiktig och tunn.

Den skånska sommaren alltså. Jo barnen blir osams också. Men när vi bodde i Malmö ville jag alltid åka bort på somrarna. Nu är jag så nöjd med att vara hemma. Det är på nåt sätt ovant.