Nämen, så fint, Emma Eriksson Olsson i den här intervjun, på frågan om vilka diktsamlingar hon gärna läser om flera gånger:

”I huvudet återvänder jag just nu ofta till Liza Zetterdahls Hästar som verkligen berörde mig förra året.

Fann mig själv sitta vid ett rödljus i bilen och gråta för att jag bara tänkte på hennes slutrader en dag för ett tag sedan.”

(Även kul med ett bevis på att många vill stava mitt förnamn med z.)