vi tog en andra yoga-lektion i rishikesh. egentligen hade vi nog kunnat fortsatta med det varje dag. jag tyckte fortfarande att var instruktor hela tiden sa ”feel thy fat” och efterat nar jag och henrik summerade den gangna lektionen berattade henrik att det instruktoren sa var ”feel the effect”. sa kan det ga.

jag har haft sa daligt samvete over att jag inte skriver nagot litterart har. och inte heller mycket av det i min anteckningsbok.

nagot av de fascinerande saker indien har maste jag ju dela med mig av. tex:
i rishikesh nere vid ganges satt en blind man vid vagkanten. han hade en vag framfor sig. modell vanlig svenk ikea. man kunde betala en slant for att fa vaga sig.

i rishikesh insag jag att det basta ar att tvatta sin tvatt sjalv i duschen (det ar bara i duschen det finns varmvatten, om det finns) med lite tval. dar tvattade jag min hyresbostadershandduk sa nu luktar den gott i alla fall. jag har den med mig for att inte glomma mitt ursprung (eller hur bra lon jag fick den har sommaren!).

i indien blir jag av alla kallad madam. eller ma’am.

natten mellan lordag och sondag blev jag sjuk igen. vaknade med ett igensvullet, omt och totalrott oga. efter nagra timmar var aven det andra ogat daligt. det gjorde sa ont! jag skoljer ofta med vatten enligt ordination fran sjukvardsupplysningen via mamma. henrik och jag foljde trots allt vara planer och lamnade det fantastiska rishikesh och tag lokalbussen en timma till haridwar. dar var vi pa en religios tillstallning vid ganges, det var ganska fantastiskt med eldar, sanger och formodligen flera tusen manniskor. trots att jag madde daligt och hade ont var det en stor upplevelse. pa kvallen at vi lite kvallsmat pa vart ganska fina hotells mindre fina restaurang. pa natten blev jag dalig i magen igen. det var valdigt nervost med den 16 timmars bussresa vi gjorde for att komma till pushkar dar vi ar nu. i indien ar jag ett nat som alla sjukdomar fastnar i.

henrik har ocksa fatt ogoninfektionen. pa mig har det blivit battre, bara ett halv oga ar rott men det ar lite svart att se. henrik ar ganska dalig och i natt fick han hog feber. vi har ingen termometer men min fingerkansla sager mig att han hade 39-40 grader. jag vagade inte sova for jag var sa orolig for honom, ville hela tiden halla en hand pa honom for att kanna att han andades. nar jag sjalv eller nagon blir sjuk tanker jag alltid sa mycket pa doden.

jag oroar mig sa mycket i indien. det finns sa mycket att oroa sig for. jag vet inte nar jag madde daligt sa ofta som jag gor har.

man far inte langta hem, men jag gor det.

nu bor vi pa hotell white house. det ar vart forsta hotell som ar frasht. vaggarns ar vita och inte tackta av smuts och fuktflackar. vi fick faktiskt handdukar nar vi checkade in. och det finns lakan, rena! en liten rulle toapapper fick vi ocksa, aven om den tog slut pa nagra timmar pga min halvdassiga mage. annars koper man alltid sitt eget toapapper, det ar dyrt, 35 rupee.

jag saknar verkligen maten i rishikesh. den var sa fantastiskt god och pa vart hotell kunde man ata vad som helst utan att behova oroa sig for att bli sjuk. pa vart nuvarande hotell (vi har inte kommit sa mycket langre eftersom henrik ar sjuk) ar maten riktigt dalig. pulversoppa, tank sa. och det tar en timme att fa rostat brod. dyrt ar det ocksa.

jag saknar grovt brod och fullkornspasta. att alltid ata frukt. det jag ater har skulle jag fa daligt samvete av om jag at hemma. vitt brod, vitt ris och mangder av coca cola (kolsyran ar sa skon i min oroliga mage). det ar kanske inte konstigt att min mage mar daligt.

jag vet att det har har varit en fantastisk resa. jag vet att det kommer fortsatta att vara en fantastiskt resa.
men jag langtar hem till sverige, till ringarum och malmo. till mamma! jag vill skriva och agna mina dagar och min kraft at det. jag vill ha koncentration till att orka lasa. jag langtar efter vardag tillsammans med henrik i malmo. att fa ga ivag och skriva pa simris om formiddagen. att aka och rida pa tisdagarna. att ta en ol pa lordagarna. att henrik ska baka brod. att vi gar och hyr en film. att man ar frisk och glad.

en sak som ar sa svart for mig att sta ut med ar hur fortstort allting ar har i indien. det skulle kunna vara sa fantastiskt vackert. men de forstor naturen. avgaser, skrap overallt, allt ar en soptipp. man forsoker att dolja det i starka farger, men det tacks av damm eller flagnar.

det ar sant som de sager. jag visste bara inte att det skulle vara sa sant. att man hatar och alskar.

nar vi blivit friska ska vi se pushkar. sedan aker vi till jaipur. sedan agra. sedan varanasi. darefter gor vi var stora resa, vi har bestamt oss for att i ett svep ta oss till sydligaste indien. vi hoppas pa att kunna ta oss direkt till trivandrum i sodra kerala.