på väg ut på min femkilometers springrunda hittade jag en hundring på backen. och jag knep den minsann. innan henrik hann, eller någon annan. katching! vem har sagt att det inte lönar sig att springa! hehe. haha vilket dåligt skämt!

(förövrigt älskar jag de små kaninungarna som sprätter omkring med sina små blöjbakar bland gravstenarna på kyrkogården.)

ute blåser det och molnen är som smutsig bomull. men vi trotsar minsann denna ickeexisterande sommar och ska om en liten stund grilla.