Hanna Johansson – Antiken (”Jag tyckte om Olgas ärr. Allt annat skulle lämna henne i sinom tid. Kroppens mjukhet, hennes skönhet exakt som den var just nu. Bara ärret skulle bestå, det skulle följa med henne, som en souvenir från hennes barndom.”)

Ingela Strandberg – Att snara en fågel (”Avklädd all form / och skräckslagen / väcks jag // ur ett av nattens veck // Jag är sju år igen // Jag sjunger / Klinkande / på det stora svarta pianot / som törnade in i de tomma / eftermiddagarna // Pianot liknade en likkista //  Under några sekunder / genljuder min sjuårsröst i nuet // Som från strax intill // Men det finns inget strax intill // Bara en spricka i substansen / Bara en repa i tunnheten” Vilken bok!)

Ellika Lagerlöf – Den sista kastraten (Oj oj! Äckligt, inspirerande, och så småningom ändå lite enformigt att man vet att det ska bli äckligt?)

Merima Dizdarevic – Långt från ögat långt från hjärtat (”att du alltid drömt om att bo vid havet men / du borde ha varit mer havsspecifik i din önskan”)

Eva Ström – Jag såg ett träd

Karl Ove Knausgård – Nattens skola (”Exponeringstiden var på tio minuter så ingenting flyktigt kom med. Bara det beständiga. Men om man tittar noga står det faktiskt en gestalt där. Ensam på trottoaren. Inga detaljer är synliga, bara en svart silhuett. Har du sett det?
-Nej. Har sett några av Daguerre på skolan, men inte det där.
-Det ser ut som en man. Lång och mager med händerna på ryggen och ena benet framsträckt. En svart skugga. Vem kan det vara?
-Något säger mig att du vet det.
-Det är djävulen.” Jag har varit ensam hemma i 48 timmar och jag har mest bara läst. Dvs jag var iväg några timmar i lördags när jag hade pass på bibblan, och jag sprang 3 km i skogen, och jag var på Ica och köpte godis, vattnade länge i trädgården, men annars har jag läst, och vilken jäkla bok. Nattens skola är något av det obehagligaste jag nånsin läst.)

Melanie Kitti – Hälften urna, hälften gral (”Min mamma häller havet i urnan. / Min pappa dricker havet med sugrör. / Jag spottar i havet så att det inte ska ta slut.”)

David Zimmerman – Ark (”Vi pekar tysta på allt som inte syns, / en transport fortsätter bort // dit djuren och andra sover / raklånga i sina öden.”)

Hanna Johansson – Body double (”När jag skruvar ut stiftet ser jag att det inte är ett nytt läppstift, utan ett gammalt. Någon har redan använt det. Använt det nästan till slutet. Bara en brant skiva återstår.  Jag sätter stiftet mot läpparna, och till min förvåning ger de inte vika. Mina läppar håller. Jag målar mina läppar. Jag går ut i badrummet och ser mig i spegeln. Jag ser min bruna mun. Den är det enda i mitt ansikte som är tydligt. Jag vänder på hylsan, jag läser läppstiftets namn: LAURA.”)

Lina Rydén Reynols – Jag hjälper dig inte (”Mina blommor var fulla av händer / Nu en kall hand / slängd bakom busken” Jag blev faktiskt knockad av den.)

Elin Nilsson – Glasblåsarnas ö (Min kompis Elins rörande och spännande bok! För sisådär 9-12.)

Ingela Strandberg – Ingenstans mitt segel (Omläsning, delvis högläsning på stranden för Henrik och barnen, det var speciellt och fint att läsa högt för dem.)

Lisa Wool-Rim Sjöblom – Den uppgrävda jorden (Serieroman som legat några år i min lästrave, drabbande ämne om adoptioner av stulna barn, men det var så mkt faktiskt/fakta material som skulle vara med att det kändes som ett grävande reportage och det ställde sig lite i vägen för personerna, djupet i deras subjektiva upplevelser.)

Isabella Nilsson – En bok för ingen (Läste inte hela för den skulle åter bibblan, men skulle verkligen lämpa sig för en sida per dag.)

Helena Österlund – om det fanns en plats som var min (Omläsning. Finns favoritrader: ”kom och skaka mig i grunden, kom, kom och ge mig vad jag tål, inte för att jag är beredd på det, men det kommer jag aldrig någonsin att bli, så kom, kom natten och gör mig till natt, kom gryning och gör mig till morgon”)

Miranda July – Alla fyra/All fours (”Most of us wouldn’t do anything very different, ever. Our yearning and quiet rage would be suppressed and seep into our children and they would hate this about us enough to do it a new way. That was how most change happened, not within one lifetime but between generations. If you really wanted to change you had to believe that you were both yourself and your baby; you had to let yourself be completely reborn within one life. Of course the danger was in risking everything, destroying everything, for nothing. As I had done tonight.” Jag gjorde som alla andra den här sommaren. Började på svenska men så skulle boken åter bibblan och jag tog Henriks exemplar på engelska som ju redan fanns i hemmet. Jag tyckte mycket olika saker och jag vet inte om jag orkar redogöra för det här, men först hade jag svårt för tonen, sen var det göttig och härlig läsning när huvudpersonen faller huvudstupa i förälskelse och det irrationella och oansvarstagande, besattheten, men det var djupt provocerande med den blinda fläcken för saker som pengar, klass, privilegier. Sen tog boken aldrig slut och jag tyckte väl det var roligare när huvudpersonen fuckade upp och inte lika kul när tråden aldrig klipptes av och boken hade så många slut och ja det kändes även lite krystat och tillrättalagt bitvis, typ så, kortfattat.)

Andreas Lundberg – Storm i den pelare som bär (”Ändlösa timmar under lysrören som vansinniga drivhusblommor. Trädgårdsmästarna kommer med kemikalier, ger oss näring och vatten. Allt är mycket punktligt och professionellt. Vi tillhör inte floran här. Om man försöker plantera oss därute bland granarna dör vi.”)

Shirley Jackson – Vi har alltid bott på slottet (”Jag heter Mary Katherine Blackwood. Jag är arton år gammal, och jag bor tillsammans med min syster Constance. Jag har ofta tänkt att jag med en gnutta tur kunde ha blivit född till varulv, för mitt ringfinger är lika långt som långfingret på bägge händerna, men jag har fått nöja mig med det jag har. Jag tycker illa om att tvätta mig, och hundar, och oväsen. Jag tycker om min syster Constance, och Richard Plantagenet, och Amanita phalloides, lömsk flugsvamp. Alla andra i min familj är döda.” Och jag, jag tyckte om den här boken! Känner mig alldeles galen i den faktiskt. Hur kan jag inte ha läst den tidigare?)

Astrid Lindgren – Bröderna Lejonhjärta (Jag har plötsligt så stora barn som jag kan läsa sådana här böcker med! Och Arvid frågar men vart kommer Tengil, han kommer väl också till Nangilima?)

Andreas Lundberg – Ofarbar tystnad

Astrid Lindgren – Mio, min Mio (Astrid Lindgren överanvänder orden ”vacker” och ”så”. Jag mindes knappt vad Mio, min Mio handlade om, förutom Riddar Kato men inte så många detaljer. Under läsningen kom mammas läsning för mig som barn tillbaka, jag mindes barnen som fåglar, manteln, skeden, det var rörande.)

Quynh Tran – När andra njuter (”Det är Lana som bestämmer takten, om hon går långsamt går alla långsamt, men vad de pratar om kan hon inte styra över. Just nu pratar de om killar. Katarina har just gjort slut med sin. Melissa håller på att spara ihop till en Greklandsresa efter studenten. 
”Jag vill träffa en kille utomlands.”
”Du…”
”Vad?”
”Du vill verkligen knulla utomlands!”
”Hahahahahaha…”
De skrattar så det fyller upp hela gatan”)

Marie Silkeberg – Hjärta, jägare (”Svalorna igen / Några cirrusmoln // Säger jag bara / Jag vet inte vad de heter / De ser ut som om de har ett namn // Man skjuter mot tystnaden / Inte så precist / Man siktar // En ensam mås över himlen / Sorgen sitter så långt inne i kroppen // Hålet i universum / Efter / Henne // Som kanten av ett stup / En kvantfysik omöjlighet // Vad som är emellan // Hennes känsliga nacke // Det hon burit runt halsen”)

Isabella Nilsson – Tomhet och ömhet (”så söt du är / har du gjort något / med såret? klippt? / färgat? // jaha äsch nej / jag har nog bara / en bra sårdag”)

Emma Eriksson Olsson – Hantera oro (”Mammorna i mindre tätort / har bara skogen att gå till // inte handlar det om / ett jävla friluftsliv // utan att träden / tar i oss med en annan känslighet”)

Vigdis Hjorth – Upprepningen (”De klädde alltså av sig inför varandra i Haralds etta och kände på varandras kroppar och tog på varandra på onämnbara ställen, det var helt obegripligt, jag skulle aldrig klara av det och föreställde mig det jag aldrig skulle klara av i detalj och ultrarapid medan hjärtat darrade.” Och: ”de jagade bort mig, sedan gav de mig skulden för att jag lämnade dem.”)

Lina Wolff – Liken vi begravde (”Medan vi gick genom skogen mot bäcken såg vi flammorna stiga mot skyn. Och jag vet nu att Peggy hade rätt i det hon en gång skrev. Det finns företeelser som inte kan gestaltas med ord, utan bara med människovrål i natten.” När jag läser den här mörka, mörka och underbara skrönan blir jag på nåt vis stolt över att jag bor bara 14 km från Hörby.)

Magnhild Haalke – Allis son (”Elling snyftade sakta och försökte liksom få henne att förstå att nu var hon orättvis och behandlade honom illa, mer illa än han hade gjort sig förtjänt av. Hon tyckte att jämret lät som om det inte fanns någon smärta i det, bara trots. Hon kände att han gjorde kroppen onödigt stel och omedgörlig för att göra det svårt för henne att klä på honom. Det kändes som om han satt och tänkte att det här skulle bli besvärligt för henne. Så lätt skulle det inte gå för henne att få på honom strumporna. Han var konstig och främmande mellan hennes händer. Hon kände att han var en stor börda när han var sådan. Och hon kunde inte strunta i honom. Det här var en kamp som hon måste klara av. Det gällde hans liv. Hon måste vaka över hans liv.” Så hjärtskärande svår läsning, och imponerande psykologisk blick och lojalitet med karaktärerna.)

Daniel Mårs – Äger tid av natt och år (”jag känner mig tacksam för att min sjukdom förvandlat / mitt liv och min kropp / mina särade fingrar bildar en v-form / men händerna kommunicerar allt / strax går det att känna igen mina gester / men mina gester har inget naturligt tillstånd / blodet i händerna är mörkt av skeenden / har lagts till skeenden och skeenden / händerna mörka av skeenden”)

Sebastian Nathan – Änglar ”vinden har flytt denna jord idag / bara träden är kvar / de står alldeles stilla utanför fönstret // i mörkret mellan dagarna drar sig träden allt närmare / det är också i mörkret änglarna bor // men änglarna är fria / de går bara omkring som de vill”

Naja Marie Aidt och Mette Moestrup – Omina (”detta ska handa om / tvivel och detta ska / vara en slägga / av brinnande stål //// detta ska handla om / hjärtats hårdhet / och detta ska vara mjukt / som ett avskuret bröst”)

Frej Haar – Bindepraktika (”så kom då, gör det / gå din tystnad / så din tystnad, bind en krans”)

Astrid Lindgren – Ronja Rövardotter (Ronja alltså, denna drömmen om hästar, skog och frihet sitter som grunden i min själ haha, väldigt fint att läsa den för barnen, och som vuxen läsare tänker jag mer på konflikten mellan Mattis och Ronja, vidden av den tog jag nog inte riktigt in som barn ändå.)