Så lång tystnaden blev. Det var väl sommaren. Numera har jag en katt som tittar på mig när jag skriver, lyfter en tass för att hjälpa till. Jag funderar på om man vill ha en plats eller slippa en plats. Vilket som egentligen är frihet. Jag är ensam hemma, med katt, medan Henrik och barnen åkt till hans föräldrars sommarstuga. Det är första gången jag inte är med barnen dag och natt och natt och dag på 7,5 vecka, sedan jag gick hem sjuk från jobbet och sedan blev ledig med barnen. Och nu kom ett behov av att skriva. Då, i början av sommaren, när Henrik var bortrest på jobb och jag gick hemma med barnen, som ett spöke känns jag såhär efteråt. Jag lyssnade på Lana del rey oavbrutet, mobilen på i fickan, körde barnen till simskolan, körde bilen till verkstan, låg och vilade läste bok, sov. Galet nog även jobbade med mitt manus. Nu är det slutet på sommaren, jag har börjat jobba idag, jag har sprungit i skogen, mer har jag inte formulerat för tillfället. Jo jag lyssnar på Lana del rey.