Hittade några anteckningar med sådant som Arvid sa kring tiden när vi bodde i USA:

”Där är ett barn som går själv. Tror du att det är ett barn som redan varit vuxen?”

”Om alla barnen har munnen öppen när jag pratar så kan de också lära sig svenska.”

”Jag har varit i Amerika en gång förut. Det var innan mina gosedjur fanns. Då var de i min mage. Bävern ville kissa i magen. Men mamma, innan man föds, finns man då? Är det, är det, är det som när man är död, att man inte riktigt finns?”