jag vill inte åka till linköping och åka vattenskidor med mammas nya pojkvän. jag vill inte gå på premiären för filmfestivalen i norrköping. jag vill ligga på soffan och läsa. jag vill titta på lönnlöven som gulnar. ”min dotter är en eremit” säger mamma till telefonen. ”min dotter kommer inte enbart hem för att umgås med mig, hon kommer hem för att umgås med agnesborg” säger mamma till telefonen.

mamma har avslutat sin första cellgiftsbehandling. vi firade med att handla en massa kläder till henne. hon snurrade runt och visade leende upp sig i sina nya outfits, gjorde små skutt utanför provrummen. vi firade med att äta middag på dyr restaurang. mamma beställde en barnportion men åt inte ens hälften. det var iofs en väldigt stor barnportion, jag såg ingen skillnad på hennes och stinas portioner. de åt samma sak. till vegetarianer erbjöds en rätt: fläskfile, med kommentaren ”kan även fås vegetarisk”.

mamma, jag och stina har varit tillsammans i en vecka. igår åkte stina tillbaka till malmö, på måndag åker jag tillbaka till malmö. vi har varit glada. det kan kännas konstigt att det är så. men samtidigt: vi får ju vara tillsammans, såklart att vi är glada.