UR VI ÄR FLICKOR MED ANSIKTEN

 

hästarna står i hagen

och ser in i sig själva

det nerbitna gräset

vad är det för språk?

vi är flickor med ansikten

dolda i skugga

vi står vid elstängslet, lyssnar

på tickandet

 

 

 

vi har affischer på hästar över sängen

så att de ska följa oss i drömmen

som en karta

all tid vi stått i fjolårsgräset i dikena

letat efter staketets svaga punkt

sockerbitarna i fickorna

svetten mellan benen

 

 

 

vi bär vårt växande

hår, kroppsspråk

vi står i fjolårsgräset i dikena, kammar det

med fingrarna

säg efter mig:

går det att se gräset

sträcka sig mot hästarna?

tror du det drömmer

om tänder, hovar?

säg efter mig:

vill du stå i regnet, alldeles stilla

som hästarna gör?

kan du namnet på regnet?

kan du nånsin bli ren?

säg efter mig:

vi har alltid drömt om något

som kan krossa oss

 

 

 

vi ska öva

på att hålla i ett spö

vi ska öva på regnet i hagarna

en mule som söker efter socker, i handflatan

inne i kroppens mörker

om vi kan byta sår med varandra

vi vet

att vi luktar inuti

 

 

 

om ordet regn ska tvätta oss

om ordet häst ska bära