KVINNAN PÅ LOUISIANA

När vi har gått igenom hela Marina Abramovic-utställningen och känslomässigt omtumlade kliver ut i Louisianas tungt grönskande trädgård vräker regnet ner. Vi går ner i källaren och kissar istället, tänker att regnet kanske slutar strax. Inne på damtoaletten möter jag henne. Det första jag reagerar på är ljudet av handtorken, blåset som står på hela tiden, trots att det nästan är tomt på folk här inne bland toalettbåsen. När jag kissat klart och kliver ut ur båset ser jag henne. En äldre kvinna, helt klädd i rosa, med vatten rinnande från håret och kläderna, droppande från näsan när hon vrider lite på huvudet och tittar på mig. Hon har tagit av sig sin rosa kavaj och står och försöker att torka den i handtorken. Hon är verkligen dyblöt, håret och kläderna ligger slickat mot hennes tunna kropp. Jag tvättar händerna långsamt, vill inte riktigt skiljas från henne, kan inte riktigt släppa henne med blicken. Hennes kläder har lite olika rosa nyanser, guldiga och sirliga detaljer, de ser så mjuka och följsamma ut. De ser så blöta ut. När jag och Henrik hämtat våra grejer ur förvaringsskåpen och strosar genom museeshoppen ser jag henne gå förbi och jag drar Henrik i armen, titta, där är hon. Hon går skyndsamt bort genom korridoren. När hon går förbi fönstren inser vi att det slutat regna nu.

REDOVISNINGSPLIKT

Elin Nilsson – Anrop från inre rymden (Är så stolt över min vän Elin som skrivit en fantastisk novellsamling! Är tänkt för barn 9-12 år, men jag tänker att den funkar bra i yngre tonåren också, just i gränslandet mellan barn och tonår. Eller för vuxna, som minns hur det var! Novellerna skildrar vad som på ytan verkar vara en alldaglig situation, men som visar sig rymma mycket mer. Det är tillfällen som skaver, när livet inte riktigt blir sig likt efteråt. Skarpt skrivet!)

Merethe Lindström – Ödelagda städer (Har läst flera novellixnoveller, för att göra ett urval inför en bokcirkel som vi ska ha på Akademibokhandeln i höst! Som jag är ansvarig för! Så roligt! Denna novell blev inte vald, men jag tyckte att det var en av de finaste. Om en mamma och dotter på bilsemester.) (Orkar inte redovisa de andra, de som blev valda ska jag läsa om i alla fall. Och vet inte om jag tycker att jag behöver redovisa enstaka noveller? Hmmm.)

Ian McEwan – Domaren (Hovrättsdomare Fiona Maye ska avgöra om en pojke som är Jehovas vittne och som vägrar att ta emot en blodtransfusion ska ges det emot sin och familjens vilja. Beslutet påverkar mer än vad hon först trott. Min första bok av Ian McEwan, och jag har en känsla av att det blir fler.)

Agneta Pleijel – Spådomen (Agneta Pleijel skriver väldigt bra, om en uppväxt som är hennes egen, präglad av föräldrars komplicerade äktenskap, många flyttar, och sökandet efter sin egen plats i världen.)

Elizabeth Strout – Mitt namn är Lucy Barton (Om det komplicerade i att vara mamma och att vara dotter. Elizabeth Strout skriver otroligt lyhört. Älskade verkligen hennes bok Olive Kitteridge, denna var bra, men inte riktigt riktigt lika, fast det kanske bara var jag som hade för höga förväntningar?)

Isabelle Ståhl – Just nu är jag här (En stockholmsskildring för iphonegenerationen? Men jag kände igen hur det var att vara tjugo i Norrköping! Det här är en roman att slukläsa, jag bara måste bläddra fram mer och mer av den hopplösa tomhet som så skickligt formuleras på sidorna. Tinder, andrahandskontrakt, tillfälliga jobb, alkohol, droger, fester, facebook, strökurser på universitetet, försök att skriva, sökande efter närhet. Men framförallt tomheten, utanförskapet och främlingsskapet, gentemot andra men även inför sig själv. Blir lite frustrerad och mätt i bokens andra halva, men förlåter det för att den första halvan är så bra.)

Elena Ferrante – Den som stannar, den som går (Ferrantefebern fortsätter!)

Elena Ferrante – Det förlorade barnet (Ferrantefebern når sin sista bok och jag konstaterar hur snyggt den här historien är byggd. Och hur gripande den är. Om en vänskap i hela sin komplexitet, om klass, om kön, om Italien, om livet.)