”MYSTISK, VACKER OCH DJUPT SORGLIG”

Jag vill tacka Gud för Aase Berg.

Hon skriver tex:

”’Viltstängsel stod som en barriär mellan skogen och vägen. De var så tunna’, skriver Lisa Zetterdahl i sin nyutkomna roman, ’I det vilda’. Redan Zetterdahls förra bok, diktsamlingen ’Hästar’ som nominerades till Borås tidnings debutantpris 2021, kretsade kring ett gränsland: barndomens främlingskänsla och barnets alienation inför den sociala ordning det snart måste leva i helt och fullt. Men om barnet istället vänder sig om och går rakt ut i det vilda? Inte bara ut i den vindlande skogen, utan också i det mer symboliskt kaotiska, typ den vindlande hjärnan, gränsgalenskapen?

Personligen har jag svårt för barndomsskildringar, eftersom nyblivna författare ofta tror att barndomen är ett enkelt ämne, när det i själva verket lätt blir sentimentalt och insmickrande. Det är ofta vagt synd om barnen när vuxna ser tillbaka på sina tidiga år, eller på fiktiva barns uppväxt, som om barn per definition vore hjälplösa offer. Men så är det inte i Zetterdahls roman. Här är barn snarare både offer och förövare. Så även de vuxna.”

Och:

”Romanen som helhet hålls bara löst ihop av handlingen, men desto mer av ’drifterna och det vilda’ i den löst sammankopplade omgivning som kanske är villaområdet på omslaget. Plus att Esters kanin – alltså inte lillasystern utan ett riktigt husdjur – springer genom alla tre delarna. I första delen går den från tam till vild, i andra blir den tillfångatagen men släpps ut igen, och i tredje dör den och förväxlas med en hare. Kaninen förvildas alltså successivt.”

Och:

”Som helhet är ’I det vilda’ mystisk, vacker och djupt sorglig. Det är som om man hade satt klorna i resonanslådan från Zetterdahls debutdiktsamling. Mer kött på benen, så att säga, med en smaklös koppling till kannibalismen i villaområdets och den sociala ordningens utkanter. I slutändan är människan ändå bara ett förtvivlat tamdjur som sliter i burens galler.”

Hela recensionen finns här: https://www.barometern.se/kultur/lisa-zetterdahl-skildrar-det-vilda-i-sin-romandebut-5972dacc/

PINSAMT ATT SKRIVA OM SÅDANT

”Hon har haft vänner som undrat om det inte är pinsamt att skriva om sådant. Det har varit en drivkraft i hennes skrivande, att inte tänka på läsaren och inte väja för det pinsamma.”

Den här Ringarumsdottern intervjuas på en helsida i NT/Corren om att ha kommit över på den andra sidan.

Bakom betalvägg såklart men såhär ser länken ut:

https://corren.se/bli-prenumerant/artikel/l75dgq0j?fbclid=IwAR0q6TA6BdEPwlyL9iSsjhQZXQ5gpZvmXnWvKlVF3ryLK-dXzJK1T02OulY

”BLODTÖRSTIGA MÖDRAR OCH SOCIOPATISKA DÖTTRAR”

Jonas Thente vet inte hur det är att vara dotter eller mamma.

Han skriver iaf:

”Jag vill inte ha sönder den här romanen, så jag säger inte mer om handlingen. Men så mycket kan jag säga, att när det framöver skrivs artiklar och görs analyser om återkomsten för den otäcka kvinnoskidringen i svensk litteratur – vilket jag är övertygad om kommer att göras – så kommer Lisa Zetterdahl att självklart ingå i diskussionen.”

Hela recensionen finns här: https://www.dn.se/kultur/blodtorstiga-modrar-och-sociopatiska-dottrar-i-lisa-zetterdahls-romandebut/?fbclid=IwAR2lYcQlp4W7CwQI6XFkutNTyiLggrkNmTjSZf655aHwylxsUd-HEv0JYgY

”KROPPEN ÄCKLAR OCH FASCINERAR I LISA ZETTERDAHLS NYA ROMAN”

Jo men I det vilda har ju blivit recenserad i Sydsvenskan också, av Maria Küchen. Vi är inte helt överens, men boken är ”djärv”.

Hon skriver tex:

”Genom de tre väsensskilda delarna löper visserligen en röd tråd: kluvenheten inför kroppen. Det fysiska både äcklar och fascinerar. Tioåriga Ester i romanens första avsnitt börjar upptäcka den vuxna kroppens hemligheter, och svarar på sexualitetens signaler med en otäck tendens till våld. Skildringen av hennes oförmåga att passa in i det jämnåriga flickhelvetet övertygar mig alldeles. Coola gänget, killtokiga skvallerbrudar, utstötta tjockisar och pinsamma mellanstadiediscon – allt känns igen, utan att det på minsta vis blir klyschigt. Zetterdahls gestaltningar kryper under huden.”

Och:

”Hennes tankar förmedlas på glidande uppbruten prosa. Den kusliga stämningen som därmed skapas, fångar mig i sitt grepp. Här, liksom i avsnittet om Ester, behärskar Zetterdahl sitt idiom till fullo. Men helhetligt tycker jag mig läsa delar av tre olika romaner snarare än en enda roman med flera fasetter. Styrkan med ”I det vilda”, är kort sagt Zetterdahls förmåga till stilistisk variation och gestaltningarna av det lockande och samtidigt klibbigt frånstötande med kroppar. Hennes litterära begåvning är uppenbar och jag hoppas verkligen att hennes två böcker hittills följs av flera. Den här romanen når tyvärr inte ända fram, men den är ett djärvt och lovande försök.”

Hela recensionen finns här: https://www.sydsvenskan.se/2022-09-05/kroppen-acklar-och-fascinerar-i-lisa-zetterdahls-nya-roman

REGN

Jag drömde att jag satt ute i naturen och skrev, på någon slags brant hög med en äng framför mig och sedan en mörk skog. Jag var så fokuserad på skrivandet men när jag tittade upp upptäckte jag några rådjur som stod i det mörka skogsbrynet och iakttog mig, de var bara siluetter men deras ögon lyste. Snabbt kom de nära och jag ställde mig upp för att verka större och skrämma dem. Jag slogs av hur mörkt det blivit och när jag vände mig om var himlen tung av mörka moln.

Jag vaknade. Det regnade.

”EN MODIG ROMAN OM MODERSKAP OCH KÄRLEK SOM FÅR VÄRLDEN ATT SPRICKA ITU, OM LÄNGTAN SÅ STARK ATT DEN BLIR HOTFULL OCH KVÄVANDE”

Herregud och hurra!!! I det vilda har fått en helt fantastisk recension av Bernur/Björn Kohlström. Jag nyper mig fortfarande i armen. Vill citera hela recensionen men kanske räcker det att ta fasta på orden ”jag är mycket imponerad av denna romandebut”. Eh nej det räcker inte:

”Lisa Zetterdahl har sagt i en intervju att hon har arbetat med den här romanen sedan långt innan debuten, faktiskt i tio års tid. Och det märks! För det är välskrivet, genomarbetat, men också oerhört förtätat och spännande med väl avvägda överraskningar med fallenhet för att chockera. Det är ambitiöst och lyckat, och otäckt gnagande i och med att den lämnar dig med så många ouppklarade bryderier och obesvarade frågor. På den svåra balansgången som heter ’känsligt ämne att skriva om’ har hon lyckats synnerligen väl. 

Det är en modig roman om moderskap och kärlek som får världen att spricka itu, om längtan som är så stark att den blir hotfull och kvävande. Här finns förutsättningar för att du som läser ska tappa hakan både en och två gånger, vill jag lova. Och kanske det är så enkelt som romanens implicita slutsats lyder, att vi människor til syvende og sidst livnär oss på andras olycka, att det är djungelns lag som fortfarande gäller. Därav denna romans lämpliga titel, kanske. I det vilda – det är där vi bor och lever.”

Hela recensionen finns här: http://howsoftthisprisonis.blogspot.com/2022/08/i-det-vilda-lisa-zetterdahl-it-lit.html