på måndag åker jag tillbaka till malmö. nu vill jag inte det längre. nu vill jag inte malmö och skriva och satsa på skrivandet och litteraturen och skrivpedagogkarriären och leva mitt liv. nu vill jag ringarum i skymning och regnet hänger i luften och korna idisslar och jag springer förbi med en mil i benen och sedan äter jag gröt med lingonsylt när mörkret blir svart och all annan tid är jobb och jag trivs på mitt jobb med människorna och nycklarna som försvinner och studenterna som inte kan skriva sin adress och föräldrarna som skriker och köken som är ostädade och jag vill ta sommaren i repris. det är konstigt. jag skulle kunna välja det här livet.

det har blivit mycket läsning i sommar, trots mycket jobb.

sara stridsberg – drömfakulteten (omläsning) (njutläsning)
marguerite duras – halv elva en sommarkväll
håkan bravinger – bära bud (han skriver brev till mig om mina manus, då kände jag att det ju blir orättvist om jag inte läser honom också, sen behöver jag ju kanske inte skriva ett brev till honom och berätta vad jag tycker.)
hermann hesse – stäppvargen
margaret atwood – kattöga (jag fastnade direkt. det här med barndom, det är min stora svaghet.)
tove jansson – sommarboken (jag gillade dialogen.)
steve sem-sandberg – de fattiga i lodz (jag trodde den enbart skulle vara hemsk, men den var fantastisk också. levande och magisk.)
haruki murakami – what i talk about when i talk about running (jag ångrar att jag inte gjorde anteckningar när jag läste. jag kom på efteråt att jag vill använda den en smula i skrivpedagogarbetet.)
hjalmar söderberg – doktor glas (omläsning) (glasklar)
kerstin ekman – mordets praktik

igår åkte henrik till malmö. om en vecka åker jag till malmö. malmö, malmö, jag längtar till malmö!

jag längtar efter ridlektioner på tisdagarna.

jag längtar efter förmiddagar med skrivande på simris.

jag längtar efter stadsbiblioteket.

jag längtar efter cykeltur med henrik till havet, bad och öl längst ut på bryggan medan det skymmer.

jag längtar efter bokklubben.

jag längtar efter flocken.

jag längtar efter mitt kök.

jag längtar efter min bokhylla.

jag längtar efter fika med vänner på simris.

jag längtar efter tofu.

jag längtar efter stanza.

jag längtar efter middagar med henrik.

jag längtar efter att promenera genom möllan.

jag längtar efter singstar med johanna.

jag längtar efter öl och dans på klubb.

jag längtar efter frukost på simris.

jag längtar efter lukten av pågen.

jag längtar efter solnedgång över stan.

jag längtar efter ben och jerry-glass.

jag längtar efter mitt liv.

jag ska jobba.
jag ska jobba tolfte dagen på raken.
jag ska på tjugoen dagar jobba nitton dagar.
jag ska knappt sova och jag ska tvivla på ett liv utanför kontoret.

i gryningen kysste jag min daggfuktiga bil hejdå. munnen ett märke på rutan, som kommer finnas där hur mycket den nya ägaren än tvättar. och jag minns när mamma och pappa sålde en bil, och jag låste in mig i bilen så att de nya ägarna inte kunde åka iväg. jag grät och sa att vi kunde väl behålla sätena åtminstone.

jag gick kvällspromenad med anthony and the johnsons, efter regnet, när ringarumsborna tände lamporna i fönstren, och såg en groda bli överkörd av en bil, sedan tändes gatubelysningen.

”where is the night so warm and so strange
that no one is afraid
of themselves”

mitt nagellack är till hälften bortskavt efter veckans klättring.

jag överlever stressen på jobbet, dag efter dag med horder av studenter och deras petiga och curlande föräldrar, för att jag kan tänka på den fantastiska klättringen jag gjorde dagen innan.

i fredags kände jag röda oktoberväggen i fingertopparna.

i dag känner jag svaplattan i fingertopparna.

och i vadmusklerna.

och jag minns det i varje blåmärke och skubbsår.

jag har återupptäck ågelsjön. lagom tills att henrik åker tillbaka till malmö och jag inte kommer klättra mer i ågelsjön för den här sommaren, vill jag inte göra annat än klättra klättra klättra i ågelsjön. fantastiska ågelsjön.

igår klättrade jag två underbara leder på svaplattan. det kändes som att jag var född till att klättra sva. det var galet balansigt och ihållande, samtidigt var jag tvungen att krita mellan nästan varje flytt, svetten bara flöt om mig, ändå kunde jag stå på så små kristaller och klara flytt jag trodde var smått övernaturliga.

igår firade vi ner oss från svaplattan i skymningen och trevade oss fram längs sjökanten medan mörkret föll. vi gick förbi klättrare som satt vid en eld och det kändes som om vi hamnat i en sagan om ringen-bok. när vi kom bort till lilla berget var skogen nästan svart bakom oss. svetten var tjock som honung på kroppen. vi badade nakna. sedan på med de svettfuktiga kläderna igen. jag ville aldrig åka hem.

igår kände jag mig redo att överge allt stillasittande slit som skrivandet innebär, och istället bara leva för berget under fingertopparna.

jag har snyggat till hemsidan lite. nu väntar den bara på att jag ska sätta på mig en skjorta och ta mig i kragen och skaffa en mer rejäl adress. tills dess:

http://hem.passagen.se/lisa.zetterdahl

tvinga någon du känner att anmäla sig till en av mina skrivarcirklar!

http://studieframjandet.se/Public/Skane–Blekinge—Sydvastra-Skane.aspx?srchCrsPgID=0&SSaID=MTE%3D&SDiID=MTI4MA%3D%3D&red=1

jag leder:
skriva poesi
skrivarcirkel för ungdomar
bokcirkel/skrivarcirkel
samtal genom skrivprocessen
kreativt skrivande – distanscirkel