tisdag 2007-11-20 16:09:08

vi lamnade munnar och tog lokalbussen till kochi med forhoppning om att sa snart som mojligt aka vidare til gokarna. sa fort vi klev av bussen i kochi tog vi oss till tagstationen for att ordna biljett darifran. proceduren med biljetten tog oss drygt tva timmar och vi var utsvultna vid det laget vi antligen holl i en biljett, da hade vi inte ens fatt kopa biljett till gokarna utan till en helt annan stad manga mil norrut men de sa att taget skulle stanna till en minut pa stationen vi ville av, de kunde bara inte salja oss en biljett och vi fick alltsa da aven betala for en massa mil vi inte skulle aka. ibland ar indien verkligen absurt och jag blir smatt galen pa att det ska vara sa svart att organisera nagot sa enkelt som hur man gar till vaga vid tagbiljettkop, ibland ar det inte charmigt.

vi fick vara i kochi i tva dagar och det visade sig vara valdigt mysigt, alla vi traffat hade varnat oss for kochi, att det inte alls var sa mysigt som det star i guidebockerna, men det tyckte vi att det var. de hade nog helt enkelt haft oturen att hamna i fel kvarter. dar vi var fanns sma lugna gator med cafeer och restauranger med fantastiskt god mat. henrik var risig i magen sa det var bara jag som at, trist for honom for det var bland det basta indien bjudit pa.

sedan tag vi iaf nattaget till gokarna. jag sov som en stock hela resan, forstar egentligen inte sjalv hur det gar till, tagen ar tranga och hogljudda och allt annat an rena. men jag sover battre pa den bla galonbritsen an pa manga hotell, det gar tex inte ens att jamfora med vart hotell i gokarna.

gokarna ar en liten stad och vasterlanningar som vi kommer dit for att bada pa de fantastiska stranderna som stracker ut sig bortanfor staden. hinduerna kommer dit for att det ar en helig stad. vi bodde pa om beach som ar den enda av stranderna som det finns nagot av en bilvag till. langs stranden finns nagra hyddor med restauranger och cafeer och nagra hyddor man bor i. det ar bara en handfull ryggsacksresande dar, de flesta med dreads, och ungefar lika manga kor som njuter av ensligheten. vart hotell var det dyraste pa stranden, och det var dyrt for att vara indien faktiskt, men anda var vart rum skitigt och jag blev varje natt allergisk av den illaluktande sangen. varje dag fick henrik doda flera kackerlackor som jag skrikande forsokte undvika. den forsta natten vaknade vi av att vi horde hur rattor tassade runt i rummet och smakade pa vara saker. pa morgonen upptackte jag att de atit sonder en av de julklappar jag redan kopt. annars var det smatt fantastiskt att bara lata sig hela dagarna, ligga pa stranden och lasa bocker och leka i havet. dessutom, en dag nar vi akte bat till en helt avskild strand sa sag vi delfiner som hoppade i vattnet!

nu har vi akt till hampi for att klattra. det ar helt galet har. det finns mer sten har an vad jag trodde fanns i hela varlden. nagon ska ha sagt att det ar som att gud tappat ut sin pase med spelkulor har. jag onskar lite att det var jag som kom pa det forst.

onsdag 2007-11-07 19:43:24

for en vecka sedan lamnade vi stranden med forhoppning om torrare luft. henrik hade upptackt att ett par av hans byxor moglade (de var helt tackta av mogel) och vi borjade nosa pa innehallet i vara ryggsackar for att sedan inse att vi bada hade flera plagg som stank mogel.

vi tog taget till alleppey, eller alappuzha som det ocksa heter. nar vi kom fram var hela staden i strejk. detta innebar att allt var stangt och alla manniskor forsvunna, staden kandes helt overgiven med tomma gator och platportar fordragna framfor alla affarer. vi gick hungriga och torstiga och undrade var svartfotterna befann sig. till slut fick vi vatten och rostade mackor pa en bakgard.

dagen efter betalade vi 4000 rupee (en enorm summa for oss, 100 rupee ar 17 kr. vi gar en ungefarlig dagsbudget pa 600 rupee.) och gav oss av pa var egen lyxiga husbat med en besattning pa tre man. i 21 timmar gled vi fram pa keralas backwaters. enligt var guidebok ar detta en av de saker man maste gora innan man dor. och visst var det fantastiskt, i timmar satt vi bara och tittade ut over sma hus som lag precis vid kanalen och kvinnor som diskade och tvattade klader, precis bakom deras hus strackte risfalten ut sig. timmarna gick alldeles for fort.

nar vi gick i land hoppade vi snabbt pa lokalbussen till kottayam. val framme kopte vi bananer och kakor och hoppade sedan pa en ny lokalbuss upp i de kulliga bergen mot kumily. dar ligger periar wildlife sanctuary och det var darfor vi akta dit. vi tillbringande nagra timmar med att forsoka fa reda pa vad man kunde gora, och sedan borjade det. i tre timmar var vi tillsammans med en guide ute pa en trekk. vi hade last om att det fanns leeches men vi visste inte vad det var. var guide utrustade oss med tjocka strumpor av sackvav och han pudrade dem med tobakspulver. vi larde oss snart att leeches var blodiglar och att det fanns manga av dem. jag (sjalvklart) lyckades med att fa en pa magen som henrik fick dra bort och nu har jag ett snyggt blodigt sugmarke dar. men trekken var trots allt fantastisk. det var otroligt vackert och sa skont att bara strosa fram pa sma stigar i skogen. vi kom riktigt nara flera flockar med sambal deer och vi luktade pa kaneltrad och sa fanns det en lustig liten vaxt som heter touch-me-not och nar man nuddade den drog den ihop sina blad och krop samman tills faran var over. nar trekken var slut fick guiden hjalpa mig att plocka leeches fran mina skor och sedan gav vi oss ut pa en batfard. det finns en gigantisk konstgjord sjo som britterna gravt (eller jag antar att de gav order om att grava den) och det var helt galet vackert. valdigt fuktig luft med moln som sjonk ner over de grona kullarna. och upp ur sjon stack doda tradtoppar som vi gled fram emellan. det var helt overkligt. jag tyckte kanske naturen var mer spannande an de vilda elefanter som vi faktiskt sag vid strandkanten.

efter det gav vi oss av till munnar, det var en halsbrytande bussfard. vagarna slingrar sig sma allra ytterst pa bergskanterna, och inga vagracken finns det har inte. jag lyckades sjalvklart med konststycket att fa mens under den fem timmar langa bussfarden, men smidig som jag ar pillade jag ner en binda i trosorna och jag tror inte nagon indier sag vad jag gjorde. trots mensvark var det den mest fantastiska bussresa jag nagonsin gjort. grona kullar med tunga moln, teplantage som stracker sig anda ner i dalarna med enstaka trad mellan sig och kvinnor som klipper topparna pa tebuskarna. det har ar det vackraste jag sett i hela mitt liv, tror jag mig kunna saga (ja det gar ju inte att jamfora med henrik, men om vi pratar natur). idag har vi hyrt cyklar och farit fram langs smavagarna sjungande ”i want to ride my bicycle, i want to ride my bike”. vi hade nerforsbacke den forsta timman, och sedan var det lite svettigare pa tillbakavagen. det ar nog svart att se sig matt pa det har. imorgon ska vi ut och cykla igen!