Nu kom den riktiga hösten. Jag har gått ner i källaren och höjt värmen från 16 grader till 18 grader. Kanske får vi elda i kväll? Löven faller av, rosenskärorna blommar som galningar, de passar på så länge det går. Jag skriver igen. Färdigställandet av en viss diktsamling tömde mig till sista droppen. Men igår ville Arvid att vi skulle skriva på ett av mina bilderboksmanus tillsammans. Och på den vägen är det. Nu är det bestämt att min diktsamling inte hinner ut till hösten 2026. Den blir en 2027-bok istället. Att vara någons natt, januari 2027, på pricken 6 år efter Hästar, hur låter det?
Alla inlägg av lisazetterdahl
VEM VET INTE DU VEM VET INTE JAG
Måste ju berätta att 20 min innan tillkännagivandet lånade jag Makens skönhet på jobbet från bordet med böcker av tänkbara vinnare som Christofer dukat upp. Det var den enda av Anne Carsons böcker vi hade. Vi var ett gäng bibliotekarier och noll besökare som stod i biblioteket och tittade på svts sändning. När vi hörde Anne Carsons namn gjorde jag en liten dans och mina kollegor stirrade på mig och undrade hur jag vetat!!
EN INGIVELSE TILL DIKT NÄR KATTEN KOM IN
Hans tassar är leriga
efter att ha sprungit i mina minnen
min önskan om honom
en barndomskatt
det måste regnat
i trädgården där hemma
RUM FÖR POESI
På bokmässan läser jag i Rum för poesi ur min kommande bok Att vara någons natt💫💫
Lördag 26/9 kl 15.00-15.50
Anna Hallberg, Nike Markelius, Jörgen Gassilewski och jag!
ATT VARA NÅGONS NATT
Jag har skrivit en diktsamling! Det är den svåra andra diktsamlingen. Jag började anteckna på den 2020 när jag var gravid med Svante. Senare i höst kommer den ut i världen, jag kan fortfarande inte tro det 🍎🩸☕️🥀🌒🚌🌸❤️
KATT VS BEBIS
En gång i tiden skrev jag med bebis i knä. Nu korrar jag med katt bredvid mig.
HULTSFRED, KALSONGER OCH KÄRLEK
Jag kom att tänka på när Henrik och jag var på Hultsfred. Första gången jag åkte på festival med någon jag var kär i, vi hade varit ihop i två månader. Jag hade på mig pappas vinterjacka, det regnade, vid något tillfälle var det fyra grader varmt, vi skrattade, vi dansade, vi hånglade, vi gick på konserter, han och jag. Jag fick lite kiss i trosorna pga kissade ute någonstans utan toapapper och då tog han av sig sina kalsonger så jag fick ha dem och han körde utan. Jag var lycklig. Och tänk att jag fortfarande får vara med den här fantastiska människan.
ÅRSTIDEN FÖR MICHELLE GUREVICH ÄR HÄR
It doesn′t matter
What you create
If you have no fun
Pretty girl
Put down your pen
Come over here
I’ll show you how it′s done
I can dance, I can drink
In the dark
It’s all a trick
Across the room, across the street
I’m in the moment
Can′t you see
…
I used to cry
But now I don′t have the time
I used to be so fragile
But now I’m so wild
I used to cry
But now I don′t have the time
I used to be so fragile but now I’m so wild
So wild
FACIT
(jag drömmer om att flytta när stressnivån är hög har jag ju insett efter att ha gett ut en bok eller två eller när nåt förändras som ett barn eller två men det är också livet)
SLÄKTGRENAR M.M.
Vi åkte till vackra Odensvi i Småland på släktträff med familjen på mammas sida. Vi är en stor släkt, klanen Henriksson, och det var många år sedan sist. Men det var så fint att träffa alla. Så konstigt att inte mamma var med. Och samtidigt kändes det som att hon var det. På samma plats där vi firade mormor och morfars guldbröllop för 32 år sedan, nu med nya släktgrenar, och sysslingar som leker med varann, och givetvis jag som undrar varför vi inte bor i Småland.
(Att jämföra med vad jag skrev för sisådär tre veckor sedan: Ågelsjön var som att komma hem. Jag var inte beredd på det. Henrik tog med mig hit när jag var 21. Det var här vi båda lärde oss klättra. Först han, sedan jag. Nu klättrade Arvid två av mina första favoritleder: Raggiga Rune och Divaleden. Givetvis repeterade jag dem också. Dag två var vi vid Stora berget och jag klättrade mitt eviga projekt Lynyrd Skynyrd som jag aldrig klarade då i tjugoårsåldern, men NU i fyrtioårsåldern gjorde jag äntligen det 💪 Plus fick en episk tur när jag nära på klarade Mörkret faller, ljuset stiger, drygt 30 m grad 6, där har jag ett nytt projekt att komma tillbaka till nästa sommar. Och nu tänker jag ju såklart för tusende gången på ifall vi borde flytta hem till Östergötland, till skogarna och skogssjöarna och bergen.)