min hemsida är uppdaterad. kolla de nya dikterna.

mitt hår är verkligen asfult. måste klippa mej o byta frisyr.

idag får jag träffa min bébé. my love. min prins.

ett test som min mamma gjorde på mej:

jag ser på mej själv som en häst (fråga: säg ett djur)
andra ser på mej som en katt (fråga: säg ett djur)
jag är en ekorre (fråga: säg ett djur)
jag hanterar problem genom att klättra över dem (?)(fråga: vad gör du när du kommer till en mur)
jag ser på kärlek som salt, kallt o läskigt (fråga: beskriv havet)
jag ser på sex som mild, god o kall (fråga: beskriv en dryck. jag valde oboy)

jag ser förskräcklig ut i gymnasiekatalogen. fy satan. kolla inte! det är ett av de absolut dåligaste kort jag sett på mej. jag är mycket snyggare i verkligheten. haha.

afraid is much better than a fake forever

julie ruin är bra…men det är inte trevligt att va rädd…men det är ändå sant.

If I were a work of art, I would be Edgar Degas’ Dance Class.I appear soft and gentle, but hide a core of rigid structure and discipline. I work hard and follow orders, because I am determined to succeed, but remain attached to displays of frivolity and maintaining my appearance.Which work of art would you be? The Art Test

jag tror inte det stämmer. men jag är fan dålig på engelska så jag fatta ju inte alla frågor. ska göra det bättre en annan gång.

idag har vart en hemskt dag.

jag orkar inte men jag måste orka vill bara ligga ner alldeles stilla o inte behöva gör nånting inte behöva tänka eller känna för jag orkar inte men jag måste göra allt allt allt för det är så bråttom att det blir gjort o jag orkar inte o ingen verkar bry sej eller se när jag faktiskt inte orkar mer.

jag orkar inte

jag vet hur det kommer gå, o vetskapen om det gör så jävla ont.

en liten hemlis: lillerik med chokladsås det är grejjer. vi va alldeles kladdiga. så det blev till att tvätta de två små busiga barnen [pip & jag].

en liten hemlis till: oooooohh va du kan!!!

jag kan inte rå för det. jag försöker. försöker hålla det borta. vill jag göra mej själv illa på nått sätt? jag vet ju att det inte är så. ändå blir jag liksom yr o alldeles stel i kroppen…är så jävla rädd. vi vet båda hur det kommer sluta. iaf vet jag.

jag vill inte att det ska sluta jag vill ha det bra på riktigt forever

jag vet inte. orkar inte riktigt med det här. allt tvivel o all rädsla.

o jag har svaret på frågan som alltid finns. o svaret är: det är jag…jävla helvete. varför kan det inte få vara lika? på samma nivå?