livets ironi. allt det jag skrev förra gången är nu rätt så oaktuellt. igår va ingen trevlig dag, vad gäller hur jag mådde. men jag vet att det blir så. när man burit på det, o hållit tillbaka det, då kommer det. vanligtvis som panikångest.

usch…vill ha tabletter mot det, panikångesten. vill få nått lugnande. har bara ätit medicin i två veckor, men är redan rädd för att va utan den. o idag tar jag min sista buspar o sen har jag bara fluoxetinet kvar. o jag är rätt säker på hur det går då.