Jag och Henrik hade en sms-konversation när jag var i Kalmar, som handlade om hans förkylning (i slutändan hade han feber i tre veckor), att han skulle betala in handpenningen på huset och Arvids tankar om döden. Jag överanvänder ”åh” till det grövsta, vet inte vad jag håller på med, är nog upptagen av egentid i Kalmar, men detta vill jag ändå spara på.

H: Det har gått bra idag.

H: Arvid började gråta när farmor och farfar skulle natta så jag fick göra det

L: Ska du betala in det nu? Orkar du det?

L: Åh Arvid ❤️

H: Nu börjar Iprenen kicka in så jag mår bättre.

H: Arvid fick nån dödsångest oclså och vill inte dö.

L: Åh

H: Jag sa att vissa tror ju att man kommer till himlen men han sa att det kan inte stämma för alla skulle inte få plats

L: Det är 155 000 right?

L: Åh Arvids

H: Men han blev lugn när han sa att han vill att man ska leva som barn igen sen.

H: Han vill få dig eller mig som barn.

L: Åh

H: Han är kanske mormor för dom har samma färg på håret

L: Det vill jag med

L: Åh

L: Mitt hjärta

H: Mina fonder är inte sålda än så jag betalar när de blivit sålda