”Innerligt porträtt av sorgens praktiska verklighet”. Henrik Sahl Johansson recenserar Hästar i SvD för några dagar sen. Hurra!

Han skriver tex:

”’Hästar’ kretsar kring förlusten av en mamma, men utanför sorgmotivet påminner den också om ett språkligt spel, en övning där diktjaget formar sin syn på världen inom gränserna för samspelet mellan människa och djur.

Inledningsvis befinner sig dikten hos ett bardomens ’vi’ som utforskar självet och världen inom hästarnas hägn. En initiationsrit löper genom dikten: ’säg efter mig: / vill du stå i regnet, alldeles stilla / som hästarna gör? / kan du namnet på regnet? / kan du nånsin bli ren?’”

Och:

”Det finns en uppriktighet och innerlighet i Lisa Zetterdahls poesi. Den är märkt av tiden i positiv bemärkelse – eftertänksam utan att övergå i sentimentalitet. De fem dikterna är orimmade, rika på upprepningar, emellanåt tätt sammanhållna och i andra stunder brutna på så vis att de kan läsas i olika riktningar.”

Och:

”Starkare är dikten som följer, ’Får jag ärva den här när du dör’, där mammans kvarblivna ägodelar ställs mot all den plast som lever vidare i naturen. Två olika frågor – en privat, en universell – vävs samman och påminner om att plasten trots allt kommer överleva oss alla.

Sist av allt finns dikten ’Hästar’, bokens elegiska avrundning. Den första diktens ’vi’ övergår här till ett ’jag’; barnets gränslösa värld krymper till en enskildhet. Det är en fin skildring av det grymma i sorgens praktiska sidor.”

Hela recensionen finns här: https://www.svd.se/innerligt-portratt-av-sorgens-praktiska-verklighet