Vi har haft tex:

influensa

norrsken

minusgrader och snö

beskedet att en viss bilderbok blir översatt till koreanska

För fem år sedan släpptes Hästar. Så många år av skrivande (och refuseringar) och äntligen fick jag debutera. Det räckte att en person trodde på det jag gjorde, och på mitt inskickade manus fick jag svaret ”Jag älskar din text!”. Det visade sig att recensenterna också skulle göra det. Jag är på nåt vis fortfarande förvånad och tagen över det fina mottagandet. Min lilla bok. Så stor den varit i mitt liv 🦄

Hurra en så fin recension av Inte plats för mamma i Gota medias tidningar, tex Kristianstadbladet, Borås tidning, Ystads allehanda m.fl.

Jonna Fries skriver:

”Mammor, pappor, barn och husdjur. Familjer kan se olika ut och saker kan förändras med tiden, vilket utforskas i de två nya bilderböckerna ’Inte plats för mamma’ och ’Alya och de tre katterna’.”

Jag blir så glad för hennes lyhörda och noggranna läsning. Hon skriver:

”Också Zetterdahls bok rymmer ett överraskningsmoment. Barnet lyckas så småningom dra in mamman i huset, men då gör hennes huvud hål i taket. Här blir det inte bara fara för skador, det leder också till ett första möte med den nya grannfamiljen. Den ensamma pappan där verkar också ha det tufft, men han har istället krympt.

Här används också djur skickligt, både i text och bild, för att visa på smärtsamma tomrum såväl som läkande gemenskap. ’Marsvin får inte vara ensamma’, säger pojken som tydligen ska få två och vill göra allt för att skapa trivsel. Mot slutet syns också en vägg med två marsvinsteckningar en trappa ner och det är först då som tillvaron där blir ljusare.”

Avslutningsvis konstaterar Fries:

”Det är två finurliga men mycket olika bilderböcker om när familjelivet förändras. Alaouis bok är mjuk och lättillgänglig, detaljrikt illustrerad och med en rolig blick på relationen mellan djur och människor. Zetterdahls bok är kraftfullare, lite mer utmanande, vidare i känslopaletten och med absurda kompositioner och en suggestiv historia.”

Tandläkaren frågade hur många ggr per dag Svante borstade tänderna. Svante funderade, sen svarade han: Först vaknar vi, sen äter vi frukost, sen klär vi på oss, sen borstar vi tänderna, sen är det jobb och förskola, sen blir vi hämtade, sen äter vi middag, sen kollar vi, sen borstar vi tänderna. Tandläkaren summerade: två alltså?

När vi åt kvällsmat sa vi alla saker som stod på bordet som varit mammas. Det var många. Barnen skojade att brödet och smöret också varit hennes.

Grattis på födelsedagen mamma, du skulle ha fyllt 80 år idag. Det betyder att det i vår är 15 år sedan du dog. Det är sådana svindlande siffror, omöjliga att förstå. Jag kommer alltid sörja att du inte fick träffa mina barn. Att du inte fick läsa mina böcker, även om jag skulle ha skrivit andra böcker om du fortfarande levde. Det är så mycket som jag skulle vilja ringa dig och prata om. Och även om jag tror att du vet det, så skulle jag vilja säga att varje gång jag hör din röst ur min mun, varje gång jag känner din hand när jag lägger min arm om mina barn, så är jag stolt.

Igår kom jag på vad min nästa roman ska handla om. Den som jag kan börja skriva på när den som jag skriver på nu är klar. Jag vet inte var det kom ifrån, plötsligt var insikten bara där och den var en brinnande fackla i mig. Jag förstår inte att jag inte tänkt på det tidigare. Jag har ingen aning om vad som ska hända i den, men jag vet precis vad den är. Jag vet inte hur jag ska kunna hålla mig.

Jag avslutade 2025 med att få några dikter översatta till rumänska och publicerade i den rumänska tidskriften Unora le place arta. Dikterna kommer från mitt manus Att vara någons natt, aka min svåra andra diktsamling. Tack Ana Ionescu och Daniel Onaca!

Jag har mammas bröllopshatt 

Jag har mammas dagböcker, som hon sa att vi inte fick läsa

Jag har mammas julduk

Jag har

Emily Dickinson – Faskikel 26 Vi leker inte på gravar (”Vi leker inte på Gravar – / Det finns inte Plats – / Det är inte plant – de lutar / Och Människor kommer – // Och lägger en Blomma – / Och deras Ansikten slokar – / Vi räds att deras Hjärtan ska falla – / Och krossa vår näpna lek – // Därför flyr vi – / Som från Fiender – Undan / Vänder oss om – / Bara Ibland – / För att mäta avståndet -” Shit pommes frites ju?)

Marie Tonkin – Lili Marlene (”Allt kunde ja varit nästan som vanligt / när du dog, om inte tiden svämmat över. / Svart saltglänsande häver sig havet, / som om det var du som höll det på plats. // I bukten seglar drivved och hemlösa minnen. / Å kära aska, som inte svarar / på brev längre, du regnar i mitt / medvetande, söker din form // stiger upp ur stumma vatten som språk.” Shit pommes frites här också va?)

Gail McConnell – Solen står på glänt (”vit näsduk av bomull / du knöt knutar i alla hörn / & satte den på mitt huvud i / solen vid Helen’s Bay jag vet att / det hände på ett foto jag vet att / det hände från ett foto jag vet att / det hände och fotot är / något du har lämnat”)

Tone Hødnebø – Mörk kvadrat (”Den barndomen som kom till dig om natten / när du inte kunde sova. Det var träd ombyggda / till slott, och du klättrade upp i det högsta / trädet och somnade. Medan du sov blev du nedhämtad / av händer du inte kände, och skuggan suddade ut / dina drag och du var inte längre ett barn, / utan en hund som sprang bort, smackande med svängande svans”)

Anna Ström – Genom varpen (”Här står huset, det menades / att du skulle vara länge här / och någonstans finns en hand som håller kvar // Jag måste leta i lådor, bland undanstoppade saker / Den borde finnas någonstans / bland urvuxna kläder och askarna / Tapeterna tappar taget som / avmattade ord // Jag hade lagt handen till glömska / Nu letar jag efter den, / det är ingraverat i den / minnet av ett barn”)

Hanna-Linnea Hannu – Lazarustaxon (”K sjöng: / Hull å Hår / Hull å hår / Tugga på mitt lena lår / Suga gult ur mina sår / Mina tidiga sår / Mina ärvda sår / Mina föräldrars tuggade lår”)

Mikael Yvesand – Våran pojke (Och där är vi olika va, absolut, det tillstår jag. Men ni vet, jag är en modern kille, och som många moderna företag jobbar jag med Office-paketet. Microsoft Excel (svarar inte). Johan Lindkvist (svarar inte). Avsluta process. Fastän det inte är något jag strävar efter så kan det ibland ske missförstånd.” Och jag, ja jag tyckte mycket om den!)

Therese Bohman – Kammakargatan (”Hur såg jag ut på den tiden? Ett ungt, runt ansikte som ännu saknade skuggor och tydliga drag. Långt, lockigt hår som jag inte hade börjat färga mörkt än, det var ointressant mellanbrunt, precis som mina ögonbryn, allting i mitt ansikte liksom flytande, odefinierat. Jag klädde mig mest i jeans, helst ett par från UFF på Repslagaregatan i Norrköping […].
Till fest bytte jag jeansen mot en kort svart manchesterkjol och svarta strumpbyxor, kanske ett par knähöga platåstövlar i fejkmocka som jag köpt på rea på Din Sko i ett försök att se ut som Sarah Cracknell i Saint Etienne, trots att jag i övrigt inte påminde om henne på minsta vis, kanske ett par plastiga clips jag hittat på secondhand, för jag tog inte hål i öronen förrän jag var nästan tjugofem.
I efterhand har jag tänkt att jag kanske gav ett lätt excentriskt intryck med min förvirrade klädstil, som i själva verket mest kom sig av att jag ständigt hade ont om pengar, eller så såg jag verkligen bara fattig och konstig ut.”
Jag gjorde också några betydande klädköp i tonåren på UFF på Repslagaregatan i Norrköping, tex en vinröd skjorta, som jag använde till den föll sönder och då försökte limma ihop för tyget var för skört för att sy i. Det är något visst med att gå tillbaka till den där formativa tiden.)

Linda Spåman – Ett år av apokalyptiskt tänkande (Serieroman som golvade mig, så brutal och samtidigt så vacker!)

Nima Hasan – Den sista fjärilen (”Om min mamma varit här / skulle hon ha tröstat mig som mammor brukar / ljugit rakt och varmt, bara för att få mig att le / Om min pappa fortfarande kunnat berätta sina historier / skulle han ha sagt att han övertygat jätten / om att vi inte duger till middag / Men de finns inte längre / och nu är det jag som måste hitta på en berättelse / som distraherar piloten / i planet från att släppa sina bomber / på barnen när de är ute och leker”)

Naja Marie Aidt – Övningar i mörker (Det enda positiva med att ligga nedbäddad med förkylning!)

Karl Ove Knausgård – Arendal (Den här mörka årstiden. Jag har sedan jag läste Morgonstjärnan varit knockad, tagen och helt fast, och tyckt att böckerna bara blir bättre och bättre. Men nu var det inte riktigt så med Arendal, den var något av upprepning? Men den var ändå Knausgård. ”Mörkret föll inte, det var omvänt. Det steg. Hur skulle man annars förklara att himlen fortfarande var blå medan träden och hedarna härnere var svarta som natten? Mörkret sipprade ut från enorma underjordiska reservoarer och bredde ut sig över landskapet, samtidigt som det steg och steg och till sist hade lagt under sig även himlen.” Och: ”Döden var ingen gåta. Lars, till exempel, var död, vad det innebar var inte svårt att förstå. Det som fanns kvar av hans kropp låg antagligen på en kyrkogård i närheten. Men vårkvällarna när vi lekte ute, med våra varma kroppar i den kalla skymningen, när lukten av all bråte som hade brunnit tidigare på dagen låg kvar i luften, de kvällarna var inte döda – de fanns bara ingenstans.”)

Mara Lee – Min tunga moder (”Att skriva om mödrarna och avgrunderna. Svärmiskt, / övergående, förutsägbart. I mitt fall även obekvämt. Ungefär / som när mina väninnor förr om åren började prata om sina / mammor, och jag plötsligt blev som luft. Jag fanns inte längre, / fastän jag satt kvar på exakt samma plats vid bordet. / Jag och mamma räknades inte. // Och sedan, flera år efteråt, undrar de, vännerna, varför jag / försvann ur deras liv. Jag hade kunnat svara: Om ni hade / ställt en enda fråga om min mamma, så hade ni vetat / exakt / vad försvinnande betyder i mitt liv.” En biblioteksbok som jag behöver köpa faktiskt, tyckte mycket om den.)