Har ju helt glömt bort att skriva något om den fina recensionen av Inte plats för mamma i Bazar Masarin!

Sofia Norberg Cedering skriver t.ex.:

”Inte plats för mamma är skriven med korta, enkla meningar som passar de små och ligger bra på tungan vid högläsning. De vackra, färgglada och framför allt kärleksfulla illustrationerna av Frida Hammar, med surrealistiska vinklar och perspektiv fångar både små och stora ögon.”

Och:

”Det här är en snygg samskapad debut av Lisa Zetterdahl och Frida Hammar. Mina barn som är 6 och 4 år gillade den mycket och ser framemot fler av duon.”

Igår på min födelsedag ville jag vara i en dimmig skog med mina söta familj och tänk jag fick precis det! Jag minns när mamma var 43. Jag vet att jag var hos min dagmamma och tänkte på våra åldrar: jag var 6 häx, Stina var 4 myra, mamma var 43 te. Det finns även en film från när jag klättrar i ett äppelträd hemma och pratar om precis detta. Nu är jag 43 te. Och idag kom våren.

är att hela tiden stirra på sina egna begränsningar

jag har varit i olika hus

stämningen i ett rum är allt

om man ryms runt bordet, om bordet ryms

i rummet

om man får lämna sig själv i hallen

                          det står en skål med förbjuden

frukt på bordet

det är familjen

men det visste man inte förrän efteråt

reaktionerna om man sträcker sig efter en frukt

jag kan inte hitta dina ögon, säger barnet                             

gästerna först, sa man till ett barn

Vi har fått tex:

influensa

norrsken

minusgrader och snö

beskedet att en viss bilderbok blir översatt till koreanska!

För fem år sedan släpptes Hästar. Så många år av skrivande (och refuseringar) och äntligen fick jag debutera. Det räckte att en person trodde på det jag gjorde, och på mitt inskickade manus fick jag svaret ”Jag älskar din text!”. Det visade sig att recensenterna också skulle göra det. Jag är på nåt vis fortfarande förvånad och tagen över det fina mottagandet. Min lilla bok. Så stor den varit i mitt liv 🦄

Hurra en så fin recension av Inte plats för mamma i Gota medias tidningar, tex Kristianstadbladet, Borås tidning, Ystads allehanda m.fl.

Jonna Fries skriver:

”Mammor, pappor, barn och husdjur. Familjer kan se olika ut och saker kan förändras med tiden, vilket utforskas i de två nya bilderböckerna ’Inte plats för mamma’ och ’Alya och de tre katterna’.”

Jag blir så glad för hennes lyhörda och noggranna läsning. Hon skriver:

”Också Zetterdahls bok rymmer ett överraskningsmoment. Barnet lyckas så småningom dra in mamman i huset, men då gör hennes huvud hål i taket. Här blir det inte bara fara för skador, det leder också till ett första möte med den nya grannfamiljen. Den ensamma pappan där verkar också ha det tufft, men han har istället krympt.

Här används också djur skickligt, både i text och bild, för att visa på smärtsamma tomrum såväl som läkande gemenskap. ’Marsvin får inte vara ensamma’, säger pojken som tydligen ska få två och vill göra allt för att skapa trivsel. Mot slutet syns också en vägg med två marsvinsteckningar en trappa ner och det är först då som tillvaron där blir ljusare.”

Avslutningsvis konstaterar Fries:

”Det är två finurliga men mycket olika bilderböcker om när familjelivet förändras. Alaouis bok är mjuk och lättillgänglig, detaljrikt illustrerad och med en rolig blick på relationen mellan djur och människor. Zetterdahls bok är kraftfullare, lite mer utmanande, vidare i känslopaletten och med absurda kompositioner och en suggestiv historia.”

Tandläkaren frågade hur många ggr per dag Svante borstade tänderna. Svante funderade, sen svarade han: Först vaknar vi, sen äter vi frukost, sen klär vi på oss, sen borstar vi tänderna, sen är det jobb och förskola, sen blir vi hämtade, sen äter vi middag, sen kollar vi, sen borstar vi tänderna. Tandläkaren summerade: två alltså?

När vi åt kvällsmat sa vi alla saker som stod på bordet som varit mammas. Det var många. Barnen skojade att brödet och smöret också varit hennes.

Grattis på födelsedagen mamma, du skulle ha fyllt 80 år idag. Det betyder att det i vår är 15 år sedan du dog. Det är sådana svindlande siffror, omöjliga att förstå. Jag kommer alltid sörja att du inte fick träffa mina barn. Att du inte fick läsa mina böcker, även om jag skulle ha skrivit andra böcker om du fortfarande levde. Det är så mycket som jag skulle vilja ringa dig och prata om. Och även om jag tror att du vet det, så skulle jag vilja säga att varje gång jag hör din röst ur min mun, varje gång jag känner din hand när jag lägger min arm om mina barn, så är jag stolt.