GUNGA

Arvid har börjat vakna strax efter fem om morgnarna. Ligger och drar mig i håret. Sjunger mammaaa, gungaaa, mammaaa, gungaaa. Jag tänker på att jag vill få tid att sätta upp saker på väggarna. Det är något som jag kan kontrollera, när allt annat runt om bara sker.

HEMMA

Vi har flyttat till världens finaste lägenhet. Lena nyslipade brädgolv som sträcker sig från rum till rum och träd utanför alla fönster. När jag vaknar flyttstressad mitt i natten och inte kan somna om ligger jag och tittar ut på vinden i trädkronorna. Förstår inte att det kan kännas som ett hem direkt.  Som om vi levt ett parallellt liv i den här lägenheten. Ett bättre liv. Jag tycker att vi borde flyttat hit mycket tidigare. Men det var hemskt att flytta, att packa, alla jäkla grejer överallt, och ett vilt barn mitt i allt. Vi hade aldrig klarat det utan sån fantastisk hjälp. Nu kommer det att ta veckor att komma iordning. När Arvid somnat om kvällarna packar vi upp och dricker bubbel.

EN SEN KVÄLL I APRIL

Arvid har lärt sig säga gunga. Jag har inte skickat dikterna till förlag än, men nu är de kanske klara. Vi har packat ner hela vårt hem, elva år. Vet inte om man ska förfaras över hur mycket det är, eller att det inte är mer än såhär.

REDOVISNINGSPLIKT

Tessa Hadley – Syskonen (Fyra medelålders syskon semestrar med sina familjer några veckor i familjens gamla släkthus på landsbygden. Romanen skildrar vad som rör sig i deras inre, som inte alltid syns på ytan. Små händelser som lämnar större avtryck. Skickligt skrivet med psykologiskt djup. Skönt med en roman som vågar lita på det lilla. ”Ivy pladdrade på med överdriven glättighet, samtidigt som hon tyngdes av ansvaret för vad de sett. Det hade förändrat allting, tänkte hon. Nu kunde de aldrig ose det. Det dröjde kvar som en fläck i utkanten av hennes synfält och mörker läckte ur fläcken. Hon kunde glömma det när hon tittade rakt framför sig, men när hon vände sig för snabbt eller glömde att vara uppmärksam slog det ner i henne igen, ett smutsigt meddelande, en sanning som inte fick erkännas.”)

Karin Smirnoff – Jag for ner till bror (Jana Kippo kommer hem till byn igen. En gång försökte hon döda sin pappa. Nu håller hennes bror på att supa ihjäl sig. John målar hennes minnen på tavlor. Det visar sig att hon hade en syster som hon inte visste om som varit tillsammans med nästan alla männen i byn men hon är död nu. En rå och svart och egensinnig och karg och varm och stilsäker debut. Men bitvis tyckte jag att det var för mycket av det trasiga och hemska, när jag inte kunde rå för att jag blandade ihop tragedierna. ”Sköterskan sa att små barn inte kan le. Hon log. Sköterskan sa att små barn inte kan se. Hon såg. Vi såg på varandra. Hennes blick var svart som svarta hål i rymden. Sedan tog de henne ifrån mig. Nej sa jag ni får inte. Jag fick en spruta i armen. De virade in henne i en filt och gick. Hon skrek hela vägen tills jag inte hörde henne skrika längre. Du kan inte behålla din fars barn. Du skulle hata henne sa modren. Du kan inte bli mamma som femtonåring. Du skulle ångra dig sa kuratorn. Ge mig tillbaka mitt barn sa jag. Men mitt barn var redan någon annans barn att sörja för och älska.”)

Naomi Alderman – Makten (Unga kvinnor runt om i världen börjar utveckla en mäktig kraft, en kraft som snart förändrar samhället i grunden. ”Makten” är en spännande bladvändare, en spektakulär roman om en alternativ verklighet där kvinnor styr, och samtidigt kastar den ljus över premisserna i våra egna liv. ”Himlen, som tidigare hade verkat klar och blå, mulnar, går från grå till svart. Det kommer ett regnoväder. Det har låtit vänta på sig, jorden är uttorkad, marken längtar efter att bli genomdränkt av mörkt ösregn. För jorden är fylld av våld, och varje levande varelse har gått vilse. I norr och söder och öster och väster samlas vattnet, i himlens alla hörn.”)


Nina Lykke – Nej och åter nej (Ingrid har lärarjobb som inte ger något längre och två vuxna söner som fortfarande bor hemma men bara tilltalar henne när de vill ha pengar, och hennes man Jan ligger hon pliktskyldigt med en gång i veckan. Jan har precis blivit departementschef och faller för den 15 år yngre kollegan Hanne. Hanne, hon står kvar när alla vännerna bildar familj, fast hon vill ha Jan eftersom han är upptagen och inte går att få. Den här relationsromanen är både jobbig och rolig läsning. Man kan kalla den träffsäker och man kan kalla den klyschig. Om stackars medelålders medelklass som har problem med kärleken och meningen med livet. Om att vilja äta kakan och ha den kvar. ”Hon stod en stund och stirrade in i det kakel med maritima motiv som hon själv hade valt på nittiotalet. Vad var meningen med de där plattorna med snäckor och sjöstjärnor, vad skulle de betyda? Vad var det hon velat säga? Vad ville man säga genom sådana val när man stod i en kakelbutik och funderade och jämförde, vad inbillade sig folk? Ingrid lutade sig över handfatet. Hon skakade i hela kroppen, det vibrerade och darrade någonstans inne vid skelettet. Detta var den katastrof hon väntat på. Men huset var lugnt och tyst. Pojkarna, alla dessa kilon av biologiskt material som hade skurits och pressats fram ur henne och som hon därefter hade diat, låg och sov i var sitt rum. Efter växtvärk, tappade tänder, hårväxt och celldelning låg de nu i detta hus och svettades och andades och upptog plats, men snart skulle de bidra till bruttonationalprodukten.”)

Ida Linde – Mördarens mamma (Om en mamma som lever ett ensamt liv med bara sin son. Han växer upp och iväg från henne, och en dag får hon veta att han har dödat en annan pojke. Vad händer med mamman nu? Det är något klaustrofobiskt över den här familjen, framskriven på en koncentrerad lyrisk prosa, och jag ville tycka om romanen, men jag kunde inte låta bli att ibland känna att jag inte riktigt förstod, att jag inte riktigt trodde på det. Men titta så fint skildrat det kan vara: ”Efter arbetet skränade kompisarna åter i min pojkes rum och så ett hejdlöst fnitter. Ibland hade jag känt mig utanför den allt oftare stängda dörren men den här eftermiddagen hade ett sådant vackert kvällsljus. Jag hackade kål och morötter medan de växte upp. Allt var i sin ordning. Vi rymdes inte vid klaffbordet så de fick sitta på golvet i hans rum och äta medan jag satt i köket och hällde upp ett glas vin och lyssnade till deras mystiska sorl.”)

Yrsa Keysendal – Friläge (Helt rätt ton från barndomen, om en uppväxt och en vänskap som snarare består av att vara dumma mot varandra. Men när romanen ska skildra hur det gick sen så kan jag inte låta bli att känna att det är lite för enkelt, tappar drivet, och jag längtar tillbaka till barndomsskildringen. ”Vi äter mellis vid mitt köksbord. Ett tjockt lager leverpastej och smörgåsgurka. Linda tittar på burken med gurka som mamma lagt in. Mamma är inte hemma. Hon är iväg på något jobb. Linda säger tror du att din pappa kommer att komma tillbaka. Jag skakar på huvudet. Tar en tugga. Gurkan knastrar mellan tänderna. Jag vet inte Linda. Du har frågat det förut och jag vet inte var han är. Jag minns honom knappt. Hon lägger hakan i handen. Nej jag vet. Jag bara tänker att du skulle vara lite gladare om du hade en pappa. Någon som skojar och sådär. Din mamma är så himla allvarlig jämt. Jag öppnar mjölkpaketet och häller upp ett glas till mig. Det finns ingen mer mjölk, säger jag, du får dricka vatten. Jag sväljer stora klunkar, det värkler i strupen. Hon nickar och fortsätter. Har du tänkt på det här Anna. Tänk att det fanns en stund när din pappa satte ner dig och aldrig plockade upp dig igen. Jag slår glaset i bordet. Det är väl samma sak med Sussie. Kan du ens minnas sista gången. Nej just det. Håll klaffen då. Du kan gå hem, dörren är där. Så reser jag mig. Lägger mackan ovanpå glaset och går in på mitt rum.”)

Elif Batuman – Idioten (E-post är nytt när Selin börjar college, och närmast av en slump börjar hon maila med Ivan, en kurskamrat som hon knappt pratat med i verkligheten, och de inleder en relation som bara utspelar sig via e-post. Ska de våga ta steget ut i verkliga livet också? Detta är en helt och hållet briljant roman, rolig, skarp och smart. En bladvändare om ungdomens obesvarade och idiotiska kärlek. Om gränsen mellan litteratur och liv. Det bästa jag läst på länge. ” ’Min man tyckte att ditt rum var väldigt tomt och tänkte att du kanske skulle tycka att det var trevligt med en liten vessla’, sa Margit och vände sig till mig. ’Vi kan flytta den till nedervåningen nu. Han tar inte illa upp.’ Det stod inte klart för mig vem det var som inte skulle ta illa upp – hennes man eller vesslan. Hur som helst stod det klart för mig att om man verkligen ville bli författare, skickade man inte bort vesslan. ’Är du säker på att du inte blir rädd när du vaknar?’ sa Margit. ’Nej då’, sa jag. Jag blev rädd när jag vaknade.”)

Jennie Spetz – Friläge (De är inte tillsammans längre. Till skillnad från i Erik Lindegrens dikt, så heter det här att ”Någonstans inom oss / är vi kanske aldrig / tillsammans.” Naturen är också påverkad, som efter en katastrof, krig eller klimatförändringar. ”Jag sköljer håret vid strandkanten / där änder brukade landa i vassen, / en dag ska någon annan berätta det här / men vårt foto är taget / och jag kan inte längre / stiga ur bilden.” Jag lånade den här diktsamlingen på biblioteket, men känner att jag kanske måste köpa den för att kunna återvända till vissa av dikterna. ”Du är en fjärde grundfärg jag låst in, / när jag inte kan måla går jag ut / drar med handen över fasaden / decennier av lagrad smuts / en man som lyfter upp sitt barn, / en kvinna som skyndar in i en port, / dom är fula dom dagarna / som sträcks fram åt mig / jag vill inte ha dom / om dom inte innefattar oss.”)

BABBEL

När en kund på jobbet nämner ett avsnitt av Babel men kallar det Babbel, inte för att skämta eller vara ironisk utan för att hon tror att det heter så, då känns det som att litteraturen är död.

VÅRDAGJÄMNINGEN

Jag har börjat med vanlig behå igen. Trodde nästan aldrig det skulle ske. Dels pga att amningsbehå är så skönt. Dels för att mina vanliga behåar har varit alldeles för små ända sedan början på sommaren 2017 då jag blev gravid. Men nu. Brösten är platta små taxöron tomma på mjölk. De är underbara såhär. När jag slutade amma läckte de mjölk i två-tre veckor, typ när jag bar Arvid blev det blöta fläckar på tröjan. Trodde inte mjölken skulle finnas kvar så länge men mina bröst ville tydligen inte ge upp så lätt. Men nu har vi passerat vårdagjämningen och jag insåg att det var dags. Vanlig behå, söka till universitetet, säga att diktsamlingen är klar.

REKLAM-T-SHIRTAR

Alla ord lägger jag i min diktsamling. Dvs jag försöker stryka dem så att bara det bästa ska vara kvar. Finns inget kvar att skriva dagbok av. Rensar hemma inför flytt. Allting som man kan göra sig av med. Under min uppväxt fick jag och min syster inte ha våra egna kläder på oss hos pappa, för vi hade katt hos mamma, när vi klev in innanför dörren fick vi byta om till långkalsonger och för stora reklam-t-shirtar. Det slog mig häromdagen att han hade kunnat köpa riktiga kläder till oss? Även när vi inte hade katt var vi tvungna att byta kläder, för har man en gång haft husdjur finns håren kvar i år. Nu smsar pappa bild på gullig katt som hälsar på hemma hos dem. Men han förstår inte alls när jag säger att det ju känns lite konstigt att de kan ha katt hemma nu, när de inte kunde ha oss. Det är väl inte nåt man ska skriva om egentligen. Men nu gjorde jag det. Spara eller rensa bort?

EN STATUSUPPDATERING

Mitt barn är ett år. Min pappa glömde bort min födelsedag. Jag har en storlek mindre i jeans än vad jag hade innan jag blev gravid. Jag har ridit i skogen med min syster. Vi ska göra det en gång i veckan från och med nu. Det är vår. Jag vill rensa ut en massa gammalt gröfs som inte ska få följa med i flytten till den nya lägenheten. Jag vill köpa saker till den nya lägenheten. Tex grytvantar, kom på det bara för att jag tänkte på hur Arvid stod och lade ner och tog upp sin favoritlegogubbe, en tjej med rosa och lila kläder, i vår grytvante. Jag har slutat amma. Jag måste sluta äta godis och bullar varje dag men jag vill inte det. Jag vill skriva färdigt min diktsamling och min novellsamling. Jag vill inte jobba. Jag är så trött att jag snart inte vet vad jag heter.  Gjahaa nom hduhdf fjh jfuurjdqh cj