tisdag 2013-11-26 10:01:07

listan på lästa böcker fortsätter:

janet frame – doftande trädgårdar för de blinda (vilken fantastisk titel, först och främst. detta är det första jag läser av nya zeeländska janet frame, men jag har sett filmatiseringen av hennes själbiografi, och blev nyfiken. romanen är poetisk, sinnlig, öppnar upp en ny värld, både inåt och utåt.)

elin nilsson – flyt som en fjäril, stick som ett bi (trots att jag är kompis med elin är jag inte partisk när jag säger att detta är fantastiskt bra! om vänskap och konkurrens. om att satsa allt. jag sträckläser, kan inte sluta.)

lena andersson – egenmäktigt förfarande (skarpt skrivet om makt i kärleksrelationer. klockrena iakttagelser. jag skruvar ofta obekvämt på mig, det är obehaligt när de olika rollerna blottläggs. och igenkänningen är total… hurra för augustpriset!)

john green – förr eller senare exploderar jag (jag kan bara instämma i hurra-ropen kring denna ungdomsbok, som så många andra ungdomsböcker enbart borde kallas bok, eller (ungdoms)-bok. fantastiskt och smärtsamt skrivet om livet, döden, kärleken, i skuggan av cancer. jag sträckläste och stortjöt. stortjöt inte bara för att det var sorgligt men för att det också var så jäkla bra att jag lyckogrät.)

jonathan safran foer – extremt högt och otroligt nära (jag ville läsa om en gammal favorit, för att se vad jag skulle tycka nu, för att komma i kontakt med historian och språket igen. det var fortfarande lika bra.)

per olov enquist – liknelseboken (enquist är mer kryptisk än tidigare. jag som läst mycket av honom förr förstår vissa hänvisningar, känner igen bilder och namn. ibland är jag ändå bortvillad. men ibland är jag oerhört närvarande. som mot mitten när han skriver naket om kvinnan på det kvistfria furugolvet, ärligheten går rakt in i mig.)

lördag 2013-11-02 16:32:12

för några veckor sen plockade jag fram min gamla kassettbandsfreestyle och kopplade in till stereon, och så började jag och henrik lyssna på gamla blandband. vi möttes i blandbandsåldern. i blandbandseran. jag vet inte hur många blandband jag spelat in, det var en konst som jag älskade. nu har vi lyssnat på gamla blandband jag fått, även om jag tyvärr har alldeles för få kvar. och vi har lyssnat på blandband som jag spelat in till henrik. blandband har alltid varit ett sätt att ragga för mig. och ett sätt att få vänner. kanske var det så för alla? det är som att göra en tidsresa, nio och ett halvt år tillbaka i tiden, när jag lyssnar på blandband som jag spelat in till henrik. så många av låtarna är kärleksförklaringar, som bär på orden man inte riktigt vågar uttala. jag kan inte bli annat än förvånad när ett blandband spelar upp moldy peaches låt rainbows – hur vågade jag ge den här låten till henrik?! men den är ju så galet bra! jag har inte hört den på år. nu måste jag gömma ansiktet mot hans hals och sjunga med i hans öra:

”you gotta have rain
to have rainbows
you gotta have dick
to have a dick in your mouth
you gotta skin a rich kid
to wear a rich kid suit
and you´ve gotta know by now I think you´re cute

and you´ve got to want to fuck me
and you´ve got to want to eat my pussy
and you´ve got to want to suck my tits off”