det är ovant att inte ha någon byggnadsställning utanför vardagsrumsfönstret. himlen är så bar. som att allting skulle kunna falla ihop nu när det saknar stöd. inte heller några mer blickar in genom fönstret, trots att vi bor på fjärde våningen, männens blickar in genom fönstret, som småfåglars.