i julklapp fick jag bland annat ett långt, randigt nattlinne. när jag går omkring i lägenheten med det på mig känner jag mig som ett barn. och kanske är det det som slutligen fått mig att bestämma mig för att klippa lugg. jag var som snyggast i fyra-femårsåldern, när jag hade lugg. ibland är det som att allt jag gör strävar efter att komma tillbaka till den åldern, den tiden, den känslan, som jag nog egentligen inte alls minns, men har skapat mig en hel värld runt, som det ultimata livet, komplett som ett gulnat fotografi.