jag har kommit in i något slags andra andning med romanen. (eller snarare hundrade andning?) plötsligt går det lätt igen. och jag vill aldrig sluta skriva. det känns som att jag skulle kunna sitta i hur många timmar som helst, dagar, nätter, i ett svep, tills jag är i mål. men jag behöver faktiskt gå hem och äta lunch också, så jag tvingar mig att packa ihop datorn och gå hem. men snart är det imorgon och jag får skriva igen!