VÄNTA BARN

Tycker det är precis som när jag var barn och önskade mig en häst och skrev långa listor med allt som jag skulle behöva ha till hästen. Jag skrev även listor på hur hästen skulle vara, dess färg, mankhöjd, kön, temperament.

REDOVISNINGSPLIKT

Sylvia Plath – Johnny Panic och drömbibeln (Mörk och suggestiv novell om en kvinna som jobbar som sekreterare på ett sjukhus där hon renskriver patienternas drömmar, men i hemlighet börjar samla dem i sin egen drömbibel. Tycker den är smått fantastisk faktiskt. “Det är ut i denna sjö som människors medvetanden flyter på nätterna, bäckar och rännilar till en gränslös gemensam reservoar. […] Vid det här laget ser jag hur det kryllar med ormar precis under vattenytan, hur det flyter runt lik uppsvullna som blåsfiskar, mänskliga embryon som guppar i laboratorieflaskor likt en drös ofärdiga meddelanden från det stora Jag Är.”)

Aris Fioretos – Rapport från den täta världen (En ja, intellektuell novell om en bänkgranne i skolan som när killgänget diskuterar filosofiska frågor över schackbrädet är den enda som inte vill ta ställning i frågan om självmord, för att några år senare när de inte längre har kontakt faktiskt ta livet av sig.)

Emily Fridlund – Vargarnas historia (Linda växer upp i en annorlunda familj, i en enslig stuga i skogen utgör hon och hennes föräldrar resterna av ett hippiekollektiv. Det är bara med hennes historielärare som ryktena säger är pedofil som hon känner sig accepterad. Men så dyker den till synes perfekta familjen upp i huset på andra sidan sjön, och Linda dras till dem. Det här är en vackert skriven berättelse om utsatthet, ensamhet, tillhörighet. ”När jag var åtta eller nio brukade jag gå ner till stranden och fylla några kaffeburkar med pyttesmå grodor. Djurparker, kallade jag dem. Mamma ville att jag skulle be kvällsbön så därför bad jag samma bön varje kväll: ‘Gode Gud, hjälp mamma, pappa, Tameka, Abe, Doctor, Jasper, Quiet och alla djuren i alla djurparkerna så att de inte har det för tråkigt och inte är för ensamma.’ ‘Inte för’, var mitt mantra. Jag ville så gärna behålla grodorna. Jag gillade deras många ansikten – särskilt de utstående ögonen – men visste att jag hindrade dem från en massa.”)

Catharina Gripenberg – Handbok att bära till en dräkt (”Meddelat barnet: / Du är ett barn. Berätta det inte för någon. Trumhinnan kan spricka. / Öden i korthet skildras. Glömskan öppnas. // Barn, du når knappt upp till hallspeglar. Ser ett par ögon som guppar längs kanten bara. / Du kan plötsligt sitta vid ett matbord. Stå på ett skräpigt fält och fäkta / med en pinne. Bollspelsbarnen. I utkanten av en mörknande grusplan. // Det kan vara du som är barnet. // När du vaknar finns allt.”)

Alice Munro – Dolly (Denna novell fick äran att avsluta bokcirkeln jag hållit i på jobbet som är ett samarbete mellan Akademibokhandeln och Novellix. Vi avslutar stort med en nobelpristagare! Ja, vi gillar verkligen Alice Munro. ”Dagen skulle inte vara för melankolisk. Inget regn, ingen tidig snö. Löven måste ha skiftat färg men träden fick inte vara nakna. Belagda med guld, som de var den dag vi såg dem. Men kanske borde solen inte lysa, för då kunde guldet, glansen, kanske få oss att känna att vi förstörde något.”)

Monica Isakstuen – Var snäll mot djuren (Är man fortfarande mamma när barnet är hos sin pappa? Om det svåra i att vara mamma och att vara dotter. Om äktenskap och skilsmässa. Naket och poetiskt. ”Om mamman inte känner sig som mamma när barnet är hos pappan, vad känner sig då barnet som – ett icke-barn? Om mamman försöker låtsas som om barnet inte finns för att själv må bättre, vad känner sig barnet som – en dimma därute, ett icke-tillstånd?”)

ZORRO

Det var nog redan vår första sommar tillsammans, för tretton år sedan nu, som vi frågade oss vad vårt barn skulle heta, om vi fick ett. Namnet kom snabbt. Zorro. Jag heter ju Zetterdahl i efternamn. Vad vore tuffare än att ha initialerna ZZ? Zorro Zetterdahl. Det var såklart bara på skoj. Men nu kallar vi bebisen i magen för Zorro. Vi har ju redan sagt det i tretton år. Frågan är hur vi nånsin ska kunna kalla bebisen för nånting annat?

ETT ÄPPLE

Jag skrubbade på lasagneformen som var sist ut att bli diskad när jag plötsligt blev så fruktansvärt hungrig att jag var tvungen att pausa och äta ett äpple innan jag kunde diska klart den.

HEMLIGHET

Kära dagbok. Jag har haft en hemlighet för dig. Hela långa sommaren och in i hösten har jag låtsats som ingenting, men samtidigt har jag hållit på att växa en bebis i min mage. Det är så fint så du anar inte. Till och med att komma hem från jobbet och tycka att lägenheten luktar instängt och börja kräkas av lukten. Att vara på klättersemester och hela tiden behöva ta paus för att hulka och försöka att inte kräkas ner på Henrik som står under och säkrar mig. Att växa ur alla behåar på direkten och få så känsliga bröstvårtor att jag vaknar på nätterna för att lakanet gör ont mot huden. Att vara äcklad av det mesta som jag annars tycker är gott typ godis och istället vilja äta potatis. Till och med det är fint.

PROVINS

Nya numret av Provins är här! Jag medverkar med en liten dikt om hästar och flickor. ”Vi är flickor med ansikten” heter den. Jag försöker etablera mig som hästpoeten!

REDOVISNINGSPLIKT

Klara Wiksten – Hjärnan darrar (Serieroman om alkoholiserade gamla sjömän som man möter på en parkbänk, om en vän som tog livet av sig, om en kvinna som skriker på en tunnelbaneperrong, om personer man möter när man arbetstränar. Sådana fina hyllningsporträtt till människor som inte riktigt passar in i samhällets raka ramar.)

Mary McCarthy – Gruppen (Åtta unga kvinnor i 30-talets New York. Relationer, karriär, sex, äktenskap. Drömmar och förlorade illusioner. Åh vilken fantastisk roman! Mänsklig, bitsk, gripande, fenomenal. ”Men Lakey sa inget mer. Hon utvecklade aldrig något hon antytt och hade på grund av detta förlänats smeknamnet ‘Rökrummets Mona Lisa’. Dottie Renfrew var bekymrad. Med sin behandskade hand snurrade hon på pärlorna hon hade fått på sin tjugoförsta födelsedag. […] Libbys ögon stack ut ur sina hålor. ‘Vad du är hård’, sa hon beundrande. ‘Och ändå avgudar Kay dig’, funderade Dottie. ‘Du brukade tycka bäst om henne, Lakey. Det tror jag att du fortfarande gör, om du rannsakar ditt hjärta.’ Lakey log åt plattityden. ‘Kanske’, sa hon och tände en cigarett. Hon var för tillfället förtjust i flickor som Dottie, vilka, likt målningar inom en viss stil eller skola, inte avvek från sin art. Flickorna hon valde ut till sin samling var oftast förbryllade över vad hon såg hos dem. De antog – ödmjukt – att de var väldigt olika henne. När de var ensamma diskuterade de henne ofta, som leksaker som diskuterar sin ägare, och kom alltid fram till att hon var rysligt omänsklig. Men det ökade deras respekt för henne. Hon var också mycket ombytlig, vilket fick dem att misstänka ett stort inre djup.”)

Jeanette Winterson – Det finns annan frukt än apelsiner (Kultförklarad debut, om Jeanette som adopterad växer upp i en strängt religiös familj, och som tonåring blir kär i en annan flicka. Jag har länge velat läsa den. Och det var en drabbande historia. Men det verkar sorgligt nog vara så att Jeanette Winterson och jag inte passar ihop. Det är något med hennes ton. Har läst en bok av henne tidigare, som jag inte alls fastnade för. Har sedan varit lite avvaktande. Det är en författare som jag vill gilla. Men det verkar sorgligt nog som att jag inte gör det.)

Andreas Norman – 9,3 på richterskalan (Starkt och obehagligt om tsunamin 2004. Andreas skickades som ung UD-tjänsteman till Thailand, där han hjälpte till med hanteringen av döda och möten med överlevande. Boken är en skildring av ett kaos, en hopplös byråkrati och en kamp att behålla sin mänsklighet.)

Jenny Tunedal – Rosor skador (Om demens, om att älska en mor som inte längre minns en, om språket för den här sorgen. ”Minns du natten / Nej // Minns du svagheten / Nej // Den tar biort allt utom kärleken // Den här kärleken // De levande tillhör de döda // Minns du kärleken / Nej”)

Håkan Nesser – Hur jag tillbringar mina dagar och mina nätter (Denna novell utgiven av Novellix fick äran att inleda den bokcirkel som jag leder på jobbet, som är ett samarbete mellan Akademibokhandeln och Novellix. Så roligt med bokcirkel! Novellen är en thriller där ord står mot ord. Perfekt att prata om!)

Marie Lundquist – Dikten är tanken som far genom hjärtat och spränger det (”Dikten bär tillbaka gråten / till den plats där den uppstod” och ”Dikten är en murken brygga / byggd av äggstockar” och ”Dikten är en mycket liten sjöhäst / som betar ord” och ”Dikten förlåter orden / deras tidigare liv” och ”Dikten förvandlar papperet / till träd igen”. Det är egentligen bara det jag vill göra, citera ur diktsamlingen och låta den säga det själv. Om diktens liv och villkor, mystik och självklarhet. Dikterna säger det så bra själva.)

ISLÄNNINGAR

Jag rider inte bara lektion på stor häst varje vecka. Stina och jag har också börjat ta lektion på islandshäst en gång i veckan. Man lever bara en gång! Det är så fint när man kommer dit och själv får gå ut i hagen och hämta hästen man ska rida, för att efter lektionen sedan släppa ut hästen igen. Majsfälten växer höga och mystiska och det känns som att himlen alltid är tung av grå moln där, men på ett vackert sätt. Man rider ute i alla väder. Men i förra veckan råkade Stina visst hämta fel häst i hagen. De har många fuxar. Det var ingen som märkte missen, så Stina red alltså lektion på fel häst. Det var istället nästa gång vi var där, och de två hästarna stod bredvid varandra och såg så lika ut, som deras olikheter framkom. Typiskt då, att Stina tyckt att lektionen på den felaktiga hästen varit så mycket bättre.