Anne Swärd – Vera (Med vackert språk och stämningsfulla miljöer fångas läsaren i berättelsen om Sandrine, som kommer till Sverige i slutet på kriget, med ett oönskat barn i magen. Men jag blir inte riktigt klok på vad jag tyckte om den här romanen egentligen, då jag bitvis älskade den och sögs fast i den, men bitvis störde mig på vad som kändes som poserande, överdrivet och dunkelt på samma gång. En sådan sak som att Sandrine aldrig hade repliker, det kändes som att hon bara stod där hålögd och passiv och glodde. Är det ett snyggt sätt att skildra att hon inledningsvis inte behärskar språket, att hon är utanför, att hon är traumatiserad? Men så förstod jag ju ändå ibland att hon pratade. Var det då inte bara konstlat och tillkämpat? Åh jag skulle vilja diskutera den här med någon! Vi borde ha haft den i bokklubben… ”Levi och jag gick till rökträdet långt upp i lärkskogen, delade en cigarett, teg, såg på varandra och vände sedan tillbaka, skildes åt en bit utanför byn för att ingen skulle se oss. Så höll det på. Tills Levi en kväll just fimpat mot klacken och inte riktigt var beredd – snabbt jag tog ett steg mot honom, han hamnade med ryggen mot trädets stam, min hand om hans långhåriga nacke, och så kysste jag honom. Om det var första gången för honom verkade hans tunga ändå veta precis vad den skulle göra. Och sedan var det vi. Han smakade rökt korv och ister och jag åt begärligt hans mun. Jag hade inte ätit annat än magert småvilt sedan i början av kriget. Måste hejda mig så att jag inte bet för hårt i hans vackra läppar, kände hungern skjuta upp i mig med oanad kraft. Den ena sortens sug strömmade in i det andra, som om alla behov och begär hade samma ursprung.”)
Yaa Gyasi – Vända hem (En vindlande släktkrönika om flera generationer och hur de präglas av slavhandeln. Starkt, viktigt och vackert. Jag blev verkligen tagen av den här boken. Den är snyggt uppbyggd också, med ett kapitel om varje person i släktträdet. ”Sedan hon flyttade till Fästningen hade hon upptäckt att det bara var de vita som talade om ”svart magi”. Som om magin hade en färg. En gång hade Effia sett en vandrande häxa som hade en orm kring halsen och axlarna. Kvinnan hade en son. Hon sjöng vaggsånger för honom och höll hans händer och såg till att han åt sig mätt precis som alla andra. Det fanns inget mörkt hos henne. Behovet av att kalla det ena gott och det andra ont, det ena vitt och det andra svart, var något som Effia inte förstod. I hennes by var allting allt. Allting bar tyngden av allt annat.”)
Maria Maunsbach – Bara ha roligt (Lydia längtar efter kärleken. Hon träffar Johannes. Han vet hur han vill ha saker och ting. Det stämmer inte alltid med Lydias uppfattningar, men om man ska ha en relation får man väl ge med sig lite? Rolig och frustrerande debutroman om kärlekens spelregler, om det svåra i att mötas.)
Agnes Lidbeck – Ur (Dikter om ursprung och arv, som rör sig genom havet och skogen, från en pappas död, till det egna moderskapet, om galenskap, om språk. Jag tycker mycket om dem. ”Mjölken står på nedersta hyllan i kylskåpsdörren / och mammor blir inte galna, de avgör dagens längd // Kroppen som verktyg för vardagen / utan egentliga lyriska kvaliteter / är ett vindskydd // Under försköningarna ligger det som ska göras / och väntar på att bli gjort // Såhär lyfter man ett barn till bröstet visar armen / såhär fjällar man en lax mimar kniven”)
Anna Axfors – Jag hatar naturen (Vardaglig och absurd, rolig och allvarlig dikt, om att googla och se på teve, om att dricka vin på kallbadhuset, och om gud och kärlek och sex och sånt. ”när som helst kan vad som helst hända / man vet aldrig när nästa händelse inträffar / jag ber till den förutsägbara guden att jag ska vara / som en manet som flyter i vattnet, att jag inte ska / veta vad som kommer sen, att jag inte ska vara beredd för / det har varken lukt eller färg men det måste / vara bra”)
Daria Bogdanska – Wage slaves (Serieroman om Daria som kommer till Sverige och Malmö för att gå på serieskolan, men som blir tvungen att ta svartjobb på Möllan för att försörja sig, och där blir varse mycket som är fel. En bok om både vardag och politik. Om utsattheten i stå utanför samhället, att utnyttjas av arbetsgivare, men också om kamp för rättvisa, och längtan efter kärlek.)