jag har läst en så fascinerande bok:
trude marstein – göra gott
texten byter hela tiden perspektiv och rör sig från person till person i en norsk liten stad. några sidor från varje person får jag läsa, innan texten hoppar vidare till nästa person, genom en blick, ett telefonsamtal osv. jag blir så fascinerad av hur författaren har lyckats få ihop texten. alla konflikter, handlingar och händelser, tankar. det enda jag kan klaga på är att jag som vill sträckläsa en bok på max två dagar här har läst under mer än två veckor, bara för att jag haft för mycket annat att göra. alltså har jag hunnit glömma bort vem som är vem, och känner bara vagt igen vissa namn och historier. det är synd. men kanske blir det så även om man sträckläser, att det är mäktigt att ta till sig allt, att det kanske inte riktigt går. för det är läsning som tar tid, då man hela tiden ska komma in i en ny berättelse, en ny person.