Eh, va, har vi precis köpt en lägenhet??!!?! Samma man har bott där sedan huset byggdes 1937 tills förra året då han dog 99 år gammal. Då köpte en ung kille lägenheten, renoverade, men sen tog det slut med tjejen och de flyttade inte in. Kommer aldrig glömma hans ledsna uppsyn igår. Men nu, nu är det plötsligt vår lägenhet!!?! Efter elva år i denna min drömlägenhet, elva år uppe bland molnen på fjärde våningen, med fiskbensparkett, originalkök och inkaklat badkar, så ska vi flytta till första våningen, till en helt nyrenoverad lägenhet, vilket vi båda tycker är trist för vi har ju drömt om originalkök och gammalt rutigt kaklat badrumsgolv även när vi flyttar till större, men vi får vackra brädgolv och träd utanför alla fönster. Jag har alltid saknat att inte ha träd utanför fönstren. Och det blir lätt att gå ut och leka med Arvid, ser framför mig hur han leker på innergården medan jag står och lagar mat med öppet fönster och håller ett öga på honom samtidigt, hur vi alltid äter middag på innergården. Det känns sorgligt att flytta härifrån, jag har verkligen älskat den här lägenheten, men jag är så redo för nya saker, redo att gå vidare med livet. Redo för lån på banken, gulp.