Det är en sån blandning av känslor precis som det var i New York. Så slitsamt med staden som aldrig sover. Ensamt många gånger. Tankarna på vart man är på väg. Och så det fantastiska äventyret, att vara mitt i det. Jag tänker mycket på New York. Jag vet inte om det är hösten. All tid jag bara hänger på lekplatser, och hur är det annorlunda mot att hänga runt i New York, sitta på barer och ströva på okända gator? Samma gula löv och duggregn. Fy vad jag älskar höst. Älskar att kunna klä mig i tunna strumpbyxor och tjocka stickade tröjor. Jag tänker mycket på skrivandet också. Det gjorde jag i New York med, när jag hängde på barer och strövade på okända gator. Undrar om det blir bra nog, om det någonsin ska bli bra nog, om någon någonsin ska säga ja. Om jag ångrar något i mitt liv så är det att jag inte skickat mina manus till små förlag utan drömt om ett stort förlag. Tänk om jag hade hunnit ge ut en, flera, böcker nu? Jag ska börja skicka till små förlag nu. Är hemskt rädd att de också ska säga nej.